Nu måste Visby Roma och Sudret samarbeta
Foto: Tommy Söderlund
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men nu ska jag skriva om ishockey. Världens överlägset roligaste sport. I varje fall som jag ser det.
I onsdags var jag på plats i ishallen tillsammans med 1614 andra. Visby Roma svarade för en imponerande säsongsavslutning. När allt stod på spel i säsongens 44:e match körde Visby Roma över Nynäshamn och spelar nästa säsong i division ett. Det känns därmed som om ishockeyn har kommit tillbaka till en hyfsad elitnivå här på Gotland.
Jag arbetade under många år som ishockeyreporter. Jag såg VM-finaler och SM-finaler. Men att se Visby Roma spela sig upp i en högre division var nästan lika roligt som att se Sverige spela en VM-final. Och glädjen i Visby Roma var precis lika stor som när Tre Kronor tog guld i Wien och i Åbo, eller när Södertälje blev svenska mästare 1985.
Ishockeyn har en lång tradition på Gotland. Olle Norman byggde upp sporten på 60- och 70-talen. Olle Norman såg till att kanadensare hamnade på uterinken i Roma och många i den äldre stammen minns säkert fortfarande Tom Lemon, en kanadapionjär inom gotländsk ishockey.
Nu skrivs ett nytt kapitel gotländsk ishockeyhistoria. Visby Roma kommer att spela i en serie där man kan hitta resultaten på text-tv. Bara en sån sak, och motståndet vässas dessutom ett par snäpp. Huddinge, Väsby och Hammarby kommer att stå för motståndet. Idel ädel hockeyadel.
Nu hoppas jag bara att Visby Roma och Sudret kan få igång ett samarbete. På en liten ort finns det bara plats för ett lag med ambitionen att nå högre upp i seriesystemet. Och det laget är just nu Visby/Roma. De bästa spelarna ska spela i det bästa laget. Och det finns säkert några spelare i Sudret som kan ta en plats i Visby Roma.
Under matchen blev jag intervjuad av Radio Gotlands Jacob Bendelin. Jacob Bendelin är en man med många strängar på sin lyra. Under onsdagen hade han tre olika jobb. Han är studierektor och kom till ishallen direkt från en förhandling för att jobba som rinkreporter när radion sände direkt. Och på lunchen var han dessutom spinninginstruktör. Det kanske blev lite för mycket för den gode Bendelin den här dagen, för helt plötsligt började han under direktsändningen ställa frågor till mig om bandy. Jag förstod ingenting och frågade om han menade bandy med röd boll eller vit plastboll. Han trodde nämligen att jag kom från en värld där jag skrivit om bandy. Ingenting kan vara felaktigare. Har inte sett en bandymatch sedan 70-talet någon gång. Och det gick inte att se bollen då heller.
En mindre storm utbröt på helagotland.se efter min krönika förra veckan. Jag skrev då om vilka kriterier jag utgick ifrån innan en insändare publiceras. Jag berättade att jag valt att inte publicera hundratals insändare sedan jag började mitt jobb på GT i augusti. Det blev en het debatt på webben med både sakliga men också väldigt många osakliga inlägg.
Min krönika handlade om varför vissa insändare inte kom in i GT. Då menar jag papperstidningen vilket jag också mycket tydligt angav i krönikan. Det tolkades som om jag har en dubbelmoral eftersom just dessa kriterier inte alla gånger efterföljs på webben. Men det är som att blanda ihop äpplen och päron. Min krönika publicerades i papperstidningen GT och sedan på webben som en krönika från GT. Jag är utgivare för GT, medan helagotland.se har en egen utgivare. Dessutom har alla som lägger in debattinlägg på helagotland.se ett personligt ansvar för det som publiceras.
Jag lovade förra veckan att inte blanda in webben för mycket i den här spalten eller på insändarsidan eftersom datorlösa läsare blir satta på undantag. Men jag kände ändå att jag var tvungen att skriva dessa rader.
I går åkte dubbdäcken äntligen av, samtidigt hängdes vinterjackorna in längst in i garderoben. Nu blir det säkert ett bakslag i helgen, det finns väl några starurar kvar...
Första april är ingen lätt dag för tidningsläsare. Många tänker inte på vad det är för datum när de slår upp sin tidning. GT:s skämt om att 60 km skulle bli den högsta tillåtna hastigheten på de gotländska vägarna upprörde många läsare. Dessbättre var det ett skämt även om det ledde till ett bryskt uppvaknade för många. På GT:s insändarsida kunde man i onsdags läsa att signaturen Dolly tyckte förslaget var utmärkt: "Ett aprilskämt? Men det hade varit underbart, då kanske man hade vågat sig ut på Toftavägen. Över 200 knyck i timmen är inte ovanligt, vi väntar bara på att något hemskt ska hända". Så kan man också vrida till ett aprilskämt. Men kanske är det samtidigt en uppmaning till polisen var den ska intensifiera sina fartkontroller.
Av hederlighetsskäl redovisade vi förstås alla aprilskämt i gotländsk media i onsdagens tidning för att ingen skulle tro att det var sant det de hade läst och hört.
Trevlig helg!