17 januari
Exakt klockan åtta (Miljö och Hälsas bestämmelser) går jag ut och väcker hönsen och ger dem mat.
Det är ljusare än klockan åtta för bara en vecka sen. Det är en annan känsla i luften. Det är mera kraft i fåglarnas kvitter.
Jag tänker inte dra några förhastade slutsatser av detta, men någonting är på gång. De tidiga ljusa morgnarna och sena kvällarna kommer nog inte att överge oss i år heller.
Ska vi slå vad?
Jag sitter här naken och skriver. Bara ben, bar överkropp och helt näck där mitt emellan.
Nej, det är inte sant, jag har faktiskt tofflor och morgonrock på mig. Men under morgonrocken är jag naken.
Jenny Persson inledde sin krönika i lördagstidningen så här:
Här sitter jag utan trosor och skriver krönika.
Hon påpekar sen något som jag aldrig tänkt på. Vi manliga krönikörer - Alexander Schulman, Magnus Ihreskog och jag själv - skriver ibland ohämmat om vår nakenhet utan att någon reagerar. Men om Jenny (och andra kvinnor) skulle göra det:
Jag skulle bli häcklad. Tjejerna skulle hata mig. Killarna skulle älska mig. Jag skulle få slemmiga mejl från diverse gubbar. Skamliga förslag från vissa.
Säkert har hon rätt.
Jag testar: Tar av mig morgonrocken och sparkar av tofflorna. Sitter nu helt näck, bortsett från ett par hörlurar med klassisk musik och fortsätter skriva. Kommer jag nu att få slemmiga mejl eller skamliga förslag från kvinnor?
Nej, det tror jag inte. Eller?
I flera veckor har jag nu glömt att skriva om bildäcket på huggkubben. Så jag gör det redan nu och här, annars glömmer jag bort det igen.
Jag har mängder av staplad björkved ute på gården. Bitarna är lite för långa för kaminen inne i huset och för bastun, så jag sågar pinnarna mitt itu och klyver dem sedan med yxa. Det är klyvningen som hela tiden varit ett problem. Ett kraftigt hugg och den ena biten flyger iväg. Ibland bara en meter, men ofta upp mot fyra meter. Den biten får jag alltså gå och hämta varje gång. Klyvningen tar därför onödigt lång tid.
Men nu är problemet löst. Klasse, som för något månad sen hjälpte mig att såga ner en hög lönn, tipsade om bildäcket.
- Lägg däcket ovanpå huggkubben, då stannar pinnarna kvar när du klyver! sa han.
Varför kommer jag aldrig på såna smarta saker själv?
I köket fortsätter vi kampen mot bananflugorna, som hållit till kring diskbänken sen någon gång i början av december. De är väldigt små, men de är många.
Det finns utrotningsmedel att köpa - trepack med små glasflaskor för 180 kronor plus 29 kronor i frakt - men jag valde att själva göra en blandning av femtio procent vinäger, lika mycket flytande honung och några droppar diskmedel.
Ingen större succé dock.
De några millimeter stora flugorna används i genetikforskningen och som levande föda för akvariefiskar och pilgiftsgrodor, läser jag.
Någon nytta gör de alltså, men trots det ska jag nu testa en ny dödande blandning med mera honung i.
Nu har jag snart varit nykter i två veckor.
Visst låter det som om jag dessförinnan gick omkring ständigt berusad? Alkoholist. Men så är det inte. Jag betraktar mig själv som en "husbehovsdrickare". Lite helgvin, dricke vid jul och midsommar, en och annan snaps, några glas whisky, egenkryddad likör... Sällan märkbart onykter.
Men kring jul och nyår blev det lite väl mycket. Eller rättare, lite för ofta. Varje dag. Det kändes i kroppen, jag blev trött och lite håglös. Jag höll just då på att avsluta min nya bok, men skrivandet gick trögt och jag började känna panik för jag boken ska komma ut i april.
Då läste jag att kriminologen och författaren Leif GW Persson varje år, med början vid nyår, helt håller upp med drickandet under ett halvår för att orka sitta och skriva.
Det är det jag håller på med nu. Håller upp. Jag tycker redan att kroppen känns lättare och skrivande flyter bättre.
Jag har gjort ett sånt här uppehåll en gång tidigare, men då bara i tre månader. Det gick utmärkt. Enda nackdelen är att jag nu på grund av allt vattendrickande blir väldigt kissnödig på nätterna. Men det är smällar man får ta.
Fram till matjesillen och färskpotatisen i midsommar ska jag alltså försöka vara helt alkoholfri.
Eventuellt med en kort dispens för en äggtoddy på påskafton.
På onsdag ska en läkare ringa och berätta om det är något fel på mig.
För en och en halv månad sen magnetröntgades mitt huvud för att eventuellt hitta någon defekt som gör att jag har tappat luktsinnet. Jag vill kunna känna doften när jag tjärar ekan, bakar bröd och plockar liljekonvaljer igen. Det är nog tio år sen jag senast kände dofter.
Så något fel hoppas jag att de har hittat.