Jag älskar att vara vuxen!
Känslan när man smyger ner en liten godispåse i kassen i affären, snabbt så att inte barnen ser, det är ju bara onsdag!
Känslan att skippa tandborstningen en kväll, att klä sig i lågskor fast det ösregnar, eller i gummistövlar fast det är strålande sol. Den rebelliska känslan varje gång jag fattar tag i en penna och håller den just på det sätt jag alltid velat hålla i den - helt fel och emot allting man fick lära sig i skolan.
Känslan när gymnasiet/skolgympan tog slut och det här med motion och sport var helt upp till en själv och man faktiskt kunde välja att skita i det helt!
Känslan när jag, som 27-åring, upptäckte att jag faktiskt orkar jogga och framför allt: att jag finner nöje i det!
Jag tycker även om att vara vuxen och förälder och då och då låta barnen smaka på friheten som hägrar långt fram i tiden. Göra varm choklad i tid och otid för att de älskar det. Låta dem stanna uppe lite extra länge och se slutet på Ronja Rövardotter för att sedan låta dem få lite extra sovmorgon dagen därpå. Köpa den där saken som deras hjärtan börjat bulta för på Rusta, för en gångs skull. Låta 3åringen gå utan byxor efter att hon deklarerat att "jag tycker inte om sånt" (byxor alltså) och bara låta det vara. Skita i att borsta håret på dem, låta dem klä sig i vilka utstyrslar som helst eller högt deklarera "idag spelar vi tvspel och ser på film hela dagen".
Julafton 93, typ. Varje år stod "hundvalp" på min önskelista till tomten. Den här julaftonen hade min lillebror också önskat sig ett djur, nämligen en guldfisk.
Vi öppnade våra paket från den, som vanligt lika, överdådiga högen. Gud vad saker vi fick. Men ingen hundvalp. Så får brorsan sin sista julklapp. En fisk! Han fick fisken som han hade önskat! Då måste de ju ha köpt en hundvalp till mig! Åh Gud åh Gud! Snart går de och hämtar den! Snart får jag en egen hundvalp!
Men det fick jag inte. För i paketet som då motsvarade brorsan guldfisk låg en kopp. En kopp i keramik. Gud vad ledsen jag blev. Och inte kunde jag dölja det. Jag blev arg. Morsan började grina och ja? det är en julafton som inte har lämnat mitt minne så att säga!
Sen blev jag vuxen och gift med en man som älskar djur! Alla Guds små varelser älskar han och alla Guds små varelser har vi även haft som inneboende från och till under olika perioder. Förutom hund. För hund är det enda djuren som min man inte vill ha ansvar för. Mycket nedslående.
Tills jag en dag insåg att min man ju inte är den som bestämmer i den här familjen! I alla fall inte över mig. Jag är ju vuxen nu! Vill jag ha en hund så kan jag skaffa en hund! Vilken känsla!
Så nu lever och andas jag hund. Letar efter en som passar en småbarnsfamilj med tre inneboende katter. Kanske blir det en bitsk liten tax som i min barndomsdröm. Eller en stor, svart labrador. Varför inte en pudel? Vem vet vad det blir. Men min stora barndomsdröm ska äntligen få bli sann.
Och jag tycker det är så härlig! Att få bestämma själv!
Härligt var det också att läsa tidningen igår. Utbyggnad av Hemsebadet och stora planer för Gotlandstrafiken. Det händer saker och det är bra. Min snusstort fanns dessutom med på listan över snus som inte hotas av de nya EU- reglerna och det känns ju skönt. Att jag även i fortsättningen själv får bestämma vad jag stoppar under läppen.