...och så ska vi undra var lakanen är
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Någon filosof, minns inte namnet, sa att man behöver 60 saker i sitt liv, inte mer…det är en tilltalande tanke; en kopp, en tallrik, en sked, ett par skor…
Men istället; allt detta man samlar på sig utan att man vet att man har det.
„Vi är på gång att flytta, när jag skriver det här. Har köpt ny bostad, jag skrev om det förra veckan; funderingarna, gjorde vi rätt? Och våra förbryllade pannveck när vi satt i möte på banken. Det här är del två av tre i en spaltsvit om att byta bostad.
…och då är det ju en del som ska rensas och gås igenom. Rättare: allt vi har ska gås igenom och småningom packas och...jag har aldrig förut tänkt på mig själv som materialist, har sett på mig själv med högre värden, men det är dags att tänka om nu
Mycket är egentligen bra grejer men vad har vi dem till? Varför har vi dem? Hur har vi fått tag i dem? Hur resonerade vi när vi köpte dem, när vi fick dem?
Allting som står kvar i de kartonger det stod i när vi flyttade in där vi nu ska flytta ifrån. Varför har vi dessa saker?
VI Kör det till återvinningen, säger jag. Till Röda korset. Jag är rätt osentimental, har inga problem att rensa men hon jag bor med är en sparare.
Lämna till Röda korset, säger jag. Då går det till någon som behöver.
Men det är roliga resor också, bakåt i tiden. Lådor med gamla brev, kort, anteckningar, tröjor man minns, skor från ett annat liv.
Hittar kärleksbrev från hon jag bor med, skrivet på den tiden vi brann. På 90-talet. Så skulle hon aldrig skriva nu. Aldrig. Inte jag heller, för den delen. Möjligen att det skulle flossa lite i ett hörn.
Undrar vilka vi var då, på den tiden. Vad tänkte vi om hur allt skulle bli?
Nu vet vi hur det ska bli.
Vi ska slå in porslin i tidningspapper och vi ska packa i banankartonger och vi ska hyra en pickup och vi ska bära ut och bära in och trixa möbler genom dörrhål och när den kvällen kommer, när våra armar är långa som schimpansers och pickupen är återlämnad, ska äta vi pizzor sittandes på lådorna och musiken ska tassa i bakgrunden och barnen ska rusa runt i det nya och vi ska se oss omkring i röran, jag och hon jag bor med, och vi ska inse hur trötta vi är och smutsiga, men musiken ska stegras, hör harpan där och nu stråkarna, fler och fler ljuder de, sjuder, sjunger, sprudlar in i crescendot, och vi ska se på varandra och le och vi ska säga att…
- …bara vi får i ordning här, så.
Och sen ska eftertexterna börja rulla.
Och vi ska undra var fan lådorna med lakan är.