...och vips hade vi kramat en julisnöboll
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hittade en gammal kassett med Björn J:son Lindh och lyssnade på den när jag grillade sojamarinerade kycklingfiléer.
Funderade på om jag skulle passa i skepparkrans.
Spelade badminton med pojken med 40 år gamla träracketar som till slut gav upp. Köpte nya, som pajade direkt. Det finns så mycket skit att köpa numera.
Såg på Golden league-friidrott på tv och mindes min månad på språkresa i Eastbourne i sent 70-tal. Hur fascinerad jag var av den engelska tv-reklamen; schampo, tvål, tvättmedel, tomatsoppa. Hur jag önskade att vi hade reklam i svensk tv också.
…eller för all del, tangorabatt, skulle det passa på läppen?
Läste romanen "Väduren" av Björn Runeborg och i den finns en karaktär som heter Sparriskuken.
Tog en förmiddag en sjukommatvåa som jag snabbkylt i frysen.
Rycktes med i den kollektiva Michael Jackson-sorgen och tänkte att jag borde kanske köpa hans skivor. Gjorde inte det. Har aldrig riktigt tagit till mig hans musik och gjorde det heller inte bara för att han lämnade oss. Eller kanske: lämnade sig själv.
Satt en timme i väntan på Fårö-färjan, feltajmade min dag totalt.
Sommarens pizzor: En Calzone med lök i Karlshamn, en Cleopatra i Mönsterås, en Calzone utan lök i Oskarshamn och en Long John vid Bergs slussar.
…nu önskar jag tv-reklamen åt helvete.
Ett sommarlöp på kiosken: Trosorna som tar bort dina celluliter. Just den tidningen köpte jag inte.
Hagel föll över sommarhusets småländska berghällar och vips hade vi kramat en liten julisnöboll.
Fick spel på barnen som tycker jag lagar äcklig mat.
Vaknade i gryningen den 20 juli och läste Jonas Gardells bok "Jenny" innan de andra i familjen vaknade. Våldtäkt. Uppväxtmisär.
Blev en eftermiddag, vid tretiden, lite extra förälskad i hon jag bor med. Utan att det egentligen fanns någon anledning. Då pirrade det för en stund som det gjorde på 90-talet.
Dottern raglade en kväll smått gråtande ur sovrummet. Pappa har lagt en brakare igen.
…och på en annan kassett jag hittade efter många år "Punch the clock" med Elvis Costello och "Blue fun" med Mikael Rickfors.
Byggde sandslott med djupa vallgravar och vass-strån som flaggstänger.
Var bortrest från ön under Stockholmsveckan. Ren självbevarelsedrift. En gång i tiden missade jag allt om jag var borta mer än en timme från stan. De åren är förbi.
Lyssnade på radio, Studio Ett. Ett program om grann(o)sämjans avarter: Den som inte rensar luddet ur tumlaren ska dö.