Svenskt Näringslivs Anders Thomasson bad om ursäkt för förra veckans klavertramp om kvinnors bristande kompetens. Bra. Och debatten lever, på insändar- och ledarsidor, i bloggar och kommentarsfält. Mycket bra!
På helagotland.se sticker den bloggande lagmannen Mikael Mellqvist ut hakan:
- Ska man generalisera är det ju alldeles uppenbart att kvinnan är vida överlägsen mannen som kön.
Så listar han mannens kopplingar till krig, sjukdom, miljöförstöring, olyckor och segregation. Avslutningsvis menar han att kvinnoförtryck är mannens sätt att kompensera, alternativt dölja, sin egen bristande kompetens. Heja Mellqvist! Och oj, som han får mothugg. Av främst män...
Gina Sharro är jurist och företagskonsult inom bland annat jämställdhet och diskriminering. I en färsk debattartikel på Newsmill, just om kvinnobristen i bolagsstyrelser, slår hon fast att det är en myt att "man" vill ha kvinnor i toppen - och att det är hög tid att "man" står för det.
Hon lutar sig mot ett enkelt faktum: Vill man så kan man.
Heja Sharro! Bristen på vilja försöker hon dock inte förklara. Det gör jag.
Jag hävdar att det är en kamp för att upprätthålla mäns sexuella status - och därmed i förlängningen deras makt. Över kvinnan, tingen och ordningen.
Jag grundar min övertygelse i socialdarwinismen. Tävlan och konkurrens driver utvecklingen framåt och de starkaste överlever. Men... problemet är att varken upplysningstidens naturvetenskapliga korståg eller Darwins klargörande om skapelsen, lyckades mer än lätt skaka om det makthungriga kvinnoförtryck kyrkan och kristendomen konstruerat.
Det är nämligen inte mannen som är starkast. Surprise! Vi har bara blivit itutade det. Men vad är väl ett par hundra år av fakta, ställt mot 2 000 års fiktion..?
Darwin var helt rätt ute. Han erkände djurrikets honor och hannar nästan jämlik (med visst urvalsföreträde för honan), men olika utlevd, makt. Över ledarskapet och sexualiteten. Över nutid och framtid.
Djuren är också rätt ute. De strider inte om makt för maktens skull. De strider bara om de tror att en ny ledning kan ge flocken ännu bättre odds att överleva. Och de delar på ansvaret. Kompletterar varandra. Är bra på olika saker - och bäst tillsammans. Alfahonor och alfahannar i skön symbios. Det naturliga urvalet.
Men var är symbiosen mellan alfamän och alfakvinnor? Det är den debatten handlar om. Eller snarare bristen på den. För symbios - motsatsen till parasitism - uppstår bara om två parter vill och vinner på det.
Alltså måste männen förstå vad de har att vinna på att släppa in kvinnorna - och att allt de har att förlora är en illusion av överlägsenhet. Det kräver mod. Och kvinnorna måste också vara modiga. Vilja, kunna och orka ifrågasätta normen. Vara självsäkert ödmjuka, brett och spetsigt kompetenta, socialt självklara och starka ledare. Det är det naturliga.
Och enklare sagt än gjort, jag vet... Det är trots allt smidigare att vara följsam än dominant. Att överleva - inte genom att slåss bäst, utan genom att inte slåss alls.
Men! Det händer faktiskt bra grejer varje dag och världen fortsätter få allt fler alfakvinnor - i allt från styrelserum till sängkammare.
Ta nu för er! Och män - ta emot och bjud på er!
****
Bäst just nu:
Jag. Minus tio sedan jul. Heja!
Endorfiner. Intervallträning is da shit.
Kvinnor. Det mest kompletta könet.