Det sägs att när Fan blir gammal så blir han religiös, gubbsjuk och börjar på Friskis&Svettis. Hur mycket sanning ligger i detta? Låt oss utreda på direkten. Ställer själv upp som försöksobjekt. Religiös? Icke! För det räknas väl inte att jag ibland språkar med konstskytten Larsson från Jehovas vittnen. Gubbsjuk? Jo, det ska jag inte sticka under stol med! Kramar gärna Helena Nirs eller fru Pettersson i Dunbodi. Friskis&Svettis? Jo, det är till att ha börjat på Friskis i stan. Två av tre. Det är väl själva fan att man har blivit så gammal.
Ska villigt erkänna att jag har varit lite skeptisk till Friskis. Om sportiga fruntimmer och pigga gubbar vill skutta runt och vifta på armar och ben, så gärna för mig. Detta har aldrig lockat en karl med hår på bröstet (nåja) och solkig hatt från Texas. Men så tröttnade trädgårdsarkitekten på sina skogspromenader och en annan på att vårda sittfläsket. Skulle vi börja på gym igen, efter flera års uppehåll? Friskis&Svettis hade slagit på stort i den gamla LM-fabriken. Kostar inget att kolla, resonerade vi.
Därmed stegade man för första gången i sitt liv in i den gamla industrin där trädgårdsarkitekten och många andra bränt sina bästa arbetsår. Och blev minst sagt överväldigad. Helt plötsligt stod man i ett av landets största och modernaste gym. Bra luft, välstädat (tack Jenny!) och utrustat med allt som finns att uppbringa av modern träningsutrustning. Hurtigbullarna skuttade runt i en annan lokal. Jag smög även in och kollade omklädningsrummet. Oj, där skulle Stockholmsfilharmonikerna och halva kommunfullmäktige kunna klä om. Samtidigt. Dessutom finns det bastu.
Och det viktigaste. Personalen. Ulla, Nettan och Marie var de första vi stötte på. Flickorna fullkomligt strålar av välvilja och tillmötesgående i sina tomteröda munderingar. Man känner sig välkommen. Vi har också Lotta som ser till att man tränar på rätt sätt. En tjej med glimten i ögat. Det enda jag saknar är kompisarna från gamla Nautilus. Gym-Lasse, Flygarn och Trumslagar-Janne med fru, för att nämna några. Men man lär känna nytt folk, även om det dröjer innan namnen fastnar. En ny bekantskap är den vältränade killen från öns vilda västern. Beo Hemmander heter han och jobbar som instruktör kvällstid, men tränar själv på dagen. Jag var skolkamrat med hans brorsa, Kjäll-Åke, som fortfarande bor kvar i Sproge.
Man är alltså på G igen och har därmed tystat lite av den kritik som säger att jag är lat och dessutom äter för lite frukt. Nonsens. Jag käkar gärna en apelsin. Bara någon skalar den åt mig. Apropå en aktuell fototävling så gillar katter möss, men icke mössor. Detta inkluderar tomteluvor, som däremot barnen älskar.
Vad brukar du göra dagen före julafton? Hugga julgran, griljera skinkan eller klämma på klapparna i garderoben. Vi är några stycken som ska ta isbrytaren till Fårö och övervara ett barndop. Sara och Janne Werkelin ska kristna sin förstfödde, Vincent. Dagen före julafton! I Fårö kyrka! Det är inte utan att man är lite nervig.
Men först ska det spisas gröt på julmarknaden vid Stall Dalhem i dag.