Om att inte få tafsa tillbaka
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag kommer så väl ihåg när jag berättade det för min kusin, som gick på en annan skola. Vi gick väl i 4:an, 5:an någonting när killarna börja fatta intresse och på typiskt manligt vis, helt enkelt bara tog för sig av det som hade börjat växa på våra kroppar. Jag kommer så väl ihåg det, för jag var stolt. STOLT!
Stolt på samma sätt som när man fick hyfsad poäng av killarna som satt på Hultsfredsfestivalen och poängsatte alla tjejer som gick förbi. (Tjejerna som drog upp tröjorna och blottade sig fick naturligtvis bättre poäng) Stolt på samma sätt som när klassens snyggaste kille ville jobba med en på OÄ:n, eller ännu bättre, när han ville hångla med en!
Eller som när man blev vald näst sist på gympan. Vi var två tjejer i klassen på mellanstadiet och glädjen var alltid lika stor när klassens sportigaste killar, som alltid valde lag, valde mig före den andra tjejen så jag slapp vara sämst. Jippie!
Jag skulle kunna räkna upp tusentals såna där sjuka tillfällen då jag blivit stolt. Det allra värsta och mest förödande med könsmaktordningen är hur tjejer får lära sig att tävla med varandra. Om killarna. Om killarnas intresse och uppskattning. Hur tjejer alltid söker sin bekräftelse i killarna.
Den som får flest tafs är bäst. Den som får flest hångel är bäst (eller slampigast om det blir för många hångel). Den som har flest och närmast killkompisar är coolast. Killarna lär sig snart att utnyttja detta och frågan är om inte det är ganska naturligt, i alla fall i en viss ålder.
För vem tackar inte nej till ett hångel med både flickvännen och sedan med hennes bästa kompis en stund efteråt, när man ändå vet att man blir förlåten av flickvännen direkt?
Det är ju kul att hångla! Den bästa kompisen däremot, blir troligen aldrig förlåten, med all förståelse, för vänskap är oftast djupare än kärlek när man är i den där åldern. Och dessutom, hur ska man kunna tycka om en tjej som just hånglat med ens pojkvän och alltså vunnit hans gunst?
Trots att vi tjejer, från att vi är små, får lära oss att slåss om killarnas gunst, så är det inte alla tjejer som går ut så hårt att de notoriskt "snor" sina kompisars killar. Därför kan man inte, som tjej, skylla helt på könsmaktsordningen när man behöver försvara sig.
" - Det känns som att det är mitt fel" tycker jag är en sådan oslagbar kommentar, av en tjej som, för sjuttonde gången, "snott" en kille av sin bästa kompis. För det är ju ditt fel! Det är ditt fel varje gång du, direkt som din bästa kompis berättar för dig om sina känslor för en kille, börjar se på denna kille i ett annat sken. Varje gång du skickar ett oskyldigt sms till killen och varje gång du sitter på msn och "bara pratar" med honom.
Du kan inte ens skylla på att du är den "snygga tjejen" som alla killar bara dras till utan att du behöver göra någonting, för det finns en sak du kan göra. När killarna "bara dras till dig" kan du säga "tack, men nej tack". "Nej tack för min bästa kompis tycker om dig och hon är viktigast för mig". Svårare än så är det inte.
Men killarna då? Ska de få komma undan så lätt bara för att det är kul att hångla? Nej, det ska de verkligen inte. Men vi tjejer serverar ju hela tiden killarna allting på silverfat. Det är klart de tar för sig.
En annan sak jag har tänkt på angående det där med tafsande är att det egentligen är väldigt konstigt att det är KILLAR som tafsar på tjejer. Eftersom killarna ligger så pass många år efter tjejerna i könsmognaden, så borde det väl vara tjejerna som börjar tafsa när de blir könsmogna? Nej men just det!
Det är ju tjejerna som är OBJEKTEN ja, hur kunde jag glömma det! Även fast killarna har flera år till målbrott och könsmognad ska äga rum så är det ju självklart de som måste stå för tafsandet. För hur skulle det se ut om ett gäng tjejer sprang efter killarna på skolgården och nöp dem i pungen?
För det första vet vi ju alla hur ömtåliga killarnas organ är (tjejernas däremot, tål tydligen lite hårdare tag..) och för det andra så vet vi ju alla att den öppna sexualiteten ju även tillhör killar och inte tjejer. Jag skulle nog gärna ha känt både lite här och där på killarna också, när jag var i den där åldern, men det kunde jag ju inte göra, för tänk om någon skulle ta mig för översexuell, eller bara sugen överhuvudtaget. Vad pinsamt!
För att denna krönika skulle få komma till var författaren tvungen att sitta med både öronproppar och ett par jättestora hörselskydd för att slippa störas av den ylande, ensamma hunden i huset bredvid. Lämna inte era ledsna hundar ensamma hemma!