Om strumpor i sandaler och vår underbara ö
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hösten kommer snart. Och där borta i Kina är OS snart över.
Här hemma har vi vår bästa tid just nu. Inte för att jag har något mot turister, men nu börjar ön ändå avfolkas och allt återgår sakta men säkert till det normala igen. Köerna i affärerna är borta, det går att hitta parkeringsplatser och det börjar bli tyst på nätterna i vår stad . Nu har vi vår underbara ö helt för oss själva.
När jag skrev min första krönika i GT efter återkomsten till ön för ett drygt år sedan handlade den bland annat om att tidningsläsningen på Gotland är unik. GT och GA läses varje dag av nio av tio gotlänningar. Nyligen kom det siffror från SIFO som berättade att gotlänningarna lägger 20 minuter per dag på sin lokala morgontidning på Gotland. Bara i Skåne och Kalmar län lägger man ner lite mer tid på sin lokala tidning.
I tider då mediebruset är enormt är 20 minuter en väldigt lång tid. I Jönköpings län nöjer sig invånarna med 14,9 minuter, och där finns ändå en stark lokaltidning som Jönköpings-Posten, som har en hög täckning i sitt område.
Att gotlänningarna lägger 20 minuter på sin morgontidning ser jag som ett bevis på att vi är viktiga, och att det är viktigt att leverera lokala nyheter i pappersform i en tidning som kommer till brevlådan för lite drygt sex kronor om dagen.
Gotlands Tidningar är fortfarande öns största nyhetsförmedlare. Enligt Orvesto konsument läser 29 000 GT varje dag. Motsvarande siffra för GA är 24 000. Radio Gotland är den lokalradiostation som har störst täckning i landet. 22 000 gotlänningar lyssnar på den lokala radiostationen varje dag. När det gäller radion räknas dock lyssnare från nio år, medan läsare räknas från 15 år. Varför det är så vet jag inte riktigt. Men det är väl möjligt att statistikerna anser att tidningsläsandet inte är statistiskt säkerställt för dem som är under 15 år.
Förra torsdagen hade vi ett fantastiskt svar i "Dagens fråga".
Vi frågade: Hur ser en perfekt dag ut?
Rickard Pettersson, snickare från Stockholm svarade: Att slippa åka tillbaka till Stockholm.
Tänk, så känner jag också nu när jag är riktigt fast boende här på ön. Rickard kommer dock inte undan, det gör jag. När jag åker över gör jag det numera utan tvång, utan med glädje att få träffa utflugna barn, som valt att bo på andra sidan havet.
Men det är klart Rickard, det finns säkert jobb för duktiga snickare på Gotland också...
Känner du dig extra nedslagen eller deppig en dag, gå och se "Mamma Mia" på bio. Jag har sett "Mamma Mia" två gånger på teater i London. Det var så där. Men filmen, herre jösses vilken film. Det är bland det mest underhållande jag har sett. Ingen lämnar biosalongen utan att vara på riktigt gott humör. Och jag som inte ens är någon stor supporter av Abba...
Strumpor i sandaler, det är det absolut fulaste en man kan ha på sig, enligt en engelsk undersökning. Jag håller med.
Min lillebror har fyllt 50. Och Madonna. Ibland står tiden stilla.
Visby har blivit en skräpstad. Östercentrum ser ibland alldeles förfärligt ut sent på eftermiddagen. Till och med nu efter turistsäsongen. Papperskorgarna är helt enkelt för få och för små. Många turister har också påpekat detta i GT under rubriken "Dagens turist" där vi har frågat vad som är det sämsta med Gotland. Skräpet har de svarat. Inte bra, de som driver verksamhet borde ta ett större ansvar för att det är rent och snyggt i deras omgivning.
OS är snart över. SvT har sänt 700 timmar i alla tänkbara kanaler när allt är över på söndag. Tv:s satsning har varit mer imponerande än de svenska resultaten. Men så här är det. Sverige är ett lilleputtland och vi ska glädjas åt de få medaljer vi vinner.
Ara Abrahamian är den svensk jag minns bäst från dessa spel. Han gjorde helt rätt som lämnade tillbaka sin bronsmedalj innan priscermonin var över. Han blev bortmyglad så att det bara dånade om det. Brottningen har länge varit på väg bort ur OS-programmet, det här var nog dödsstöten för spelens mest korrumperade sport. Att Ara Abrahamian sedan blev diskad för sitt uppträdande är en helt annan sak.
Cyklar förbi Norrbackaskolan ett par gånger varje dag. Kände mig riktigt nostalgisk i tisdags när det var skolstart. Såg de lite smånervösa ettorna när de var på väg till sin första skoldag. Minns själv precis hur det var. Min pappa var nämligen så förutseende att han filmade min och min bäste kompis första promenad till skolan och första mötet med vår fröken Gunvor Gustavsson på Norrbackaskolan. Jag har numera filmen överförd till dvd, det är därför jag kan säga att jag alltid minns min första skoldag. Jag brukar nämligen titta på den lite då och då.
Trevlig helg!