7600 kronor. Så mycket beräknar socialstyrelsen att en tidig abort kostar samhället. Ju senare i graviditeten som aborten genomförs, desto dyrare blir det, givetvis och de allra senaste aborterna rapporteras kosta runt 15 000 kronor.
Med tanke på att det i Sverige varje år utförs mellan 30 000 och 38000 aborter (siffran har legat där sedan 1979) kan man ju tänka sig att det blir dyrt.
Detta är dock ingenting som vården gärna talar högt om. Gynekologen som vi debatterade med i Radio Gotland förra veckan sa, när vi frågade varför man så väldigt gärna vill att vi kvinnor äter hormonella preventivmedel, att det absolut inte är en kostnadsfråga, det här med abort. I stället handlade det om ”psykiskt lidande”.
I en avhandling precis det ämnet kommer Anneli Kero (medicinsk doktor i psykosocial obstetrik och gynekologi samt universitetslektor) fram till följande angående kvinnors känslor kring abort:”Både svensk och internationell forskning visar att få kvinnor får besvär efter abort och att lättnad är den dominerande känslan”.
Hon fortsätter:
”Trots att kvinnor i Sverige haft tillgång till fri abort i över 30 år, och trots att det råder en allmänt vedertagen uppfattning om att barn skall vara önskade, tycks det således fortfarande vara tabubelagt att inte uppleva känslor som skuld eller sorg efter en abort. Att som kvinna inte vilja fullfölja en graviditet och att dessutom uppleva aborten främst som en lättnad kan vara en svårsmält realitet; det utmanar djupt rotade föreställningar om och konstruktioner av kvinnlighet som synonymt med vårdande och livgivande”.
Hm…Kan det verkligen vara så som jag nu misstänker? Låt oss se.
Socialstyrelsen skriver: ”Rådgivningsverksamheten är en etablerad verksamhet och att subventionera vissa preventivmedel kan spara kostnader för landstingen jämfört med deras vårdkostnader för aborter. Enligt Socialstyrelsens beräkningar skulle de här besparingarna kunna uppgå till cirka 2,8 miljoner kronor för varje procents minskning av antalet aborter”.
Tänk om barnmorskor och gynekologerna kunde säga det. ”Det är bra om du håller din fertilitet i schack med de här jättebilliga hormonerna nu för då sparar vi nämligen jättemycket pengar. De kan ha lite jobbiga biverkningar som blodpropp, depression, minskad sexlust och sådär, men det är det ju värt för tänk på alla pengar vi sparar” till unga kvinnor som kommer för preventivmedelsrådgivning. Fast det är klart, hur många skulle då börja med det?
I stället kör man på det där med abort. Man talar om det som det värsta som kan hända en kvinna. Och biverkningar på medicinerna i fråga förminskas gärna. Avfärdas. Nonchaleras.
Och man förstår ju varför.
Undrar ni ännu vad det är vi vill, Nina och jag, som beslutsamma satt på löpet på onsdagens GT? Vi vill ha nya former av preventivmedel som fungerar biverkningsfritt för alla. Både för kvinnor och även för män. Abort är ju skitdyrt. Preventivmedel är av godo för samhällets bästa. Men inte till vilket jäkla pris som helst. Inte på bekostnad av kvinnors hälsa. (Preventivmedel för män ska givetvis inte heller påverka deras hälsa negativt)
Vidare skulle vi önska att vården slutade med sin skräckpropaganda. Säg hellre att abort är dyrt, än att fortsätta pracka på oss idén om abort som något så otroligt jobbigt som leder till psykiska men för livet. Spä inte på tabut och skuldkänslorna som redan finns kring det hela.
Och viktigast av allt: informera om biverkningarna på alla de hormonstinna preparat ni mer än gärna skriver ut. Hymla heller inte med den bakomliggande orsaken till varför ni så gärna vill skriva ut det.
I dag fyller jag 28 år. Jag firar med kondomen på i väntan på något bättre.