Vi lever i ett samhälle där utslagningen är norm och där själv är bäste dräng eller möjligen piga.
Bara att titta i tv-tablån, en slags gestaltningen av tiden. Det ska ringas och röstas, någon ska bort och någon annan ska gå vidare mot ytterligare 15 minuters framgång.
Så skönt då med "Kvällen är din" i tv4.
Jag är ingen större tv-tittare, försöker kolla Sportnytt och någon nyhetssändning, men på lördagskvällarna poppar vi popcorn hemma och gör Estrella-rycket och häver oss i soffan, alla fyra, och låter oss roas av underhållning med hjärta.
En parentes: Event är en beteckning helt utan självförtroende för sådant som här på ön tidigare kallades "surr och durr".
Förr blev jag aldrig någonsin rörd. Känslorna totalt under kontroll. Men kanske kommer den med åldern, rörelsen, känslan av att allt en gång rinner ut, en annan slags ödmjukhet, vad vet jag.
Men när jag ser det rakt igenom godhjärtade programmet "Kvällen är din" med Martin Stenmarck som briljant programledare kittlar det ofta i halsen och fuktas i ögonen.
I programmet får människor som givit av sig själv till andra, ofta då de själva gått igenom svåra stunder, en önskan uppfylld; att sjunga med sin idol, att flyga Jas, att simma med delfiner, vad som helst.
Det är så fint, så vackert, det är en sån äkta och oförställd glädje att jag sitter i soffan och nästan gråter av rörelse. Och framför allt - det är så otidsenligt.
En parentes: Undrar hur många ungdomsledare som jublade när nye idolen Johan Larsson i Brynäs efter SM-guldet på SVT-reporterns "Vad händer i kväll?"-fråga svarade:
- Jävla krök blir det i alla fall. Så in i helvete.
Det finns så många goda människor runt om oss, som ger av sig själva till stöd för dem som behöver. De allra flesta av oss har ju i själva verket ett gott hjärta.
Så härligt då att vi får se några av dem som verkar i det tysta själva stå i centrum en stund, att underhållnings-tv kan vara något annat än en freakshow. Även om det så klart även här är pengar och tittarsiffror som styr.
Det behövs ingen mer tv-mobbning, inga fler cyniska idiotsåpor. Inga fler vassa armbågar, inget mer förakt för de svaga. Det finns så gott om det i samhället ändå.
Det enda som behövs, alltid och i alla sammanhang, i tv och det verkliga livet, är ett stort och gott hjärta.
En parentes: "Jag har hört att invandrarna slår sina fruar".
"Jasså, jag har hört ingen ingen slår sina fruar med en sådan svung som svenskarna en lördagskväll med en Renat innanför västen".