Otur att jag vann trasmatta?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Klockan är sju och det är helt ljust ute.
Just sjuslaget har länge varit ett viktigt riktmärke i min otåliga väntan på våren. I år har det tyvärr inte samma betydelse, eftersom det är så mycket som stört det normala förloppet. Vintergäck redan vid nyår, helt snöfritt, nära tio grader varmt, krokus och bobyggande pilfinkar. Åt helsike är det i naturen!
Fast det här med pilfinkarna och deras bobyggande är tydligen inte så mycket att oroa sig över. Enligt en ornitolog i Radion så bryr sig fåglar inte om temperaturen, utan reagerar enbart på ljuset. Så pilfinkparet, som släpade in gräs i en av fågelholkarna i trädgården, byggde inte bo utan markerade bara sitt revir.
Så nu behöver jag inte längre oroa mig för det.
Den här veckan har brev- och mejlskörden varit omfattande. Här några bidrag till min pågående tävling om bästa berättelsen skriven med enbart sex ord:
Gosskör spelade dragspel nakna. Förlorade alt. (Jerker Johansson, Visby).
Nordpolen smälte. Golfströmmen stannade. Istiden startar. (Per Johansson, Stenkumla).
Cyklade omkull, hittade mitt livs kärlek. (Yvonne Jacobsson).
Jorden roterar, trots att lammen vilar. (anonym).
Plus några till. Och tävlingen fortsätter, så författa bara på!
Ibland läser eller hör jag något som får mig att stanna upp och verkligen tänka efter. I fredagens tidning läste jag en minnestext om Herbert Hammerin vid Ahr i Fleringe som avlidit 80 år gammal:
Efter skolgång började han som tolvåring arbeta vid Ahrs bruk. Det var aldrig tal om annat än att arbeta i stenbrotten...
Tolv år. Stenbrott.
I vår tid!
Pratar i telefon med Mikael Carlson, det här tidningens relativt unge vikarierande nyhetschef, om ungdomskriminalitet. Dagligen berättar tidningens notiser om mycket unga som snattat, misshandlat, förstört och begått andra brott.
Jag, en riktigt gammal "stöt", förfasar mig naturligtvis. Men det gör den betydligt yngre (runt 30) nyhetschefen också.
- Och jag hör 20-åringar som föraktfullt talar om "kidsen", som härjar och ställer till bråk på stan. De säger att så här illa var det inte när de själva var unga, berättar Mikael.
Om några år är även "kidsen" tjugo år. Förfasar de sig då över den tidens unga och säger att det "var bättre förr"?
Fortsätter med veckans brev- och mejlhög.
Om det plågsamma som hände mig när jag satt och spelade dragspel naken:
Ska nog varna min tokiga lillebror att inte spela dragspel naken, om han inte redan har gjort det. (Yvonne Jacobsson).
Ska man spela naken bör man hålla sig till keyboard. Säkrare. (Leif Zachrisson, Endre).
Om Vasaloppet:
Dina intensiva, omfattande och målmedvetna förberedelser inför Vasaloppet väckte tanken att spela på ditt våghalsiga projekt. Men jag undrar om Svenska Spel kommer med ett sådant erbjudande. Vad skulle kriterierna vara?
Startar eller avstår? Fullföljer eller bryter loppet? Åktid? Fullföljd sträcka? Placering? Konvalecenstid? (anonym fårfarmare i Hellvi).
Hej Jularbo ! Vilket startnummer har du? (Mona Willefors, Västerås).
Svar: 10307.
Nej, någon tur i lottdragningen om biljetterna till Sveriges EM-matcher i fotboll i sommar hade jag inte. Eftersom tur och otur lär jämna ut sig, så var det kanske otur att jag vann en trasmatta på Havdhems marknad i höstas. Hade jag inte gjort det hade jag kanske haft tur i EM-dragningen istället.
Men jag ska åka till Österrike ändå. Kanske har jag tur och hittar en tappad biljett på gatan i Innsbruck.
En del brev har jag även fått om "rövarspråket", som användes mycket när jag var riktigt ung. Det blev populärt efter filmatiseringen av Astrid Lindgrens böcker om Mästerdetektiven Blomkvist, där de unga detektiverna talade rövarspråket för att de vuxna inte skulle förstå vad de sa. Det är enkelt att lära sig, man fördubblar varje konsonant och sätter ett o mellan dem. Buttle på rövarspråket: Bobutottotlole.
Jag lärde mej "rövarspråket" när jag var barn på Gotland och kan det än. (Momonona).
Har du vart i Hersonissos? Associerade till denna ort på Kreta när du gav dig på rövarspråket. (Mari-Anne Löfqvist, Lummelunda).
Hohopoppopasos atotot Totroranonsosanon äror totilollolbobakoka. (Yvonne Jacobsson).
Ja, Transan (hönan) är tillbaka. Jag trodde att höken tagit henne, för på kvällen var hon försvunnen och vi hittade en hög med hennes fjädrar ute på gården. Men drygt ett dygn senare kom hon spatserande, svårt medtagen och "flintis" på ryggen där höken slagit till.
Men tji fick han.
Just nu ser jag genom fönstret hur skatorna flyger fram och tillbaka med kvistar i näbben. Är det också enbart ett revirbeteende, eller bygger de faktiskt bon?