Oturlig straff fällde hönorna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kör väg E 22 genom natten, klockan är tre, på väg till färjan i Oskarshamn. Tolv grader kallt. Fullmånen och den vita snön gör mörkret betydligt mindre mörkt. Nästan inga bilar, men jag kör ändå ganska sakta för det är tätt mellan älgvarningsskyltarna. Och dessutom har jag gott om tid, för färjan går inte förrän klockan fem och det är bara några mil kvar.
Lyssnar på klassisk musik i radions P 2. Just nu sjunger någon på tyska om en stackars mjölnarflicka som dränker sig i ån. Tror jag i alla fall, men min tyska har sina brister så det kan också vara en ung vandringsman som tar sitt liv. Tragiskt är det i alla fall och det är Schubert som skrivit sången får jag veta.
Klockan fem avgår alltså färjan. Normal avgångstid är annars 21.10, men nu är någon av de övriga färjorna på varv och då blir det omstuvning i tidtabellen. Fem, en okristlig tid. Var jag PR-chef på Destination Gotland, då skulle jag låta alla morgonresenärer få gratis frukost. Det är de (vi) värda för att vi så snällt anpassar oss.
Förra veckan, på väg från Gotland, fick jag ombord på färjan under några minuter kontakt med Internet via ett trådlöst nätverk som heter Fritidskassan. Jag undrade vad det var och har nu fått svar.
Hans Svensson i Visby (fd radiotelegrafist):
Fritidskassan hade vi ombord för att inhandla grejor som inte redaren bestod med. TV eller annan välfärdsutrustning som kom mässen till godo. Tror vi drog tio kronor i månaden (1964-66).
Thomas Nyman, personalavdelningen på Destination Gotland:
Fritidskassan är fartygsbesättningens egen kassa där man samlar in pengar. Dessa används sedan till fritidsaktiviteter, som i det här fallet ett trådlöst nätverk som besättningen kan använda när fartyget är i hamn.
Veckans fråga:
Är det besättningen eller rederiet som betalar in pengar till Fritidskassan? Om rederiet inte anser sig ha råd att bekosta besättningens trådlösa nätverket, då lär det dröja väldigt länge innan färjorna utrustas med ett nätverk som göra att vi passagerare kan sitta och surfa på Internet under resan.
Hönsens vinter-OS närmar sig. Pekka, tuppen, meddelar stolt att han anmält sig till skidskytte och konståkning.
- Skidskytte? undrar jag.
- Den som först skjuter räven vinner, svarar han.
- Och konståkning?
- Eftersom jag är halvkosack (han påstår att hans pappa var rysk kosack) kan jag göra fantastiska hopp med snurr. Titta!
Pekka tar sats och virvlar under nästan en hel minut omkring inne i hönshuset, som en gång varit utedass, välter vattenskålen, skrämmer upp hönorna till översta sittpinnen, fastnar med ena foten i foderautomaten och avslutar med att slå huvudet i värpredet, så kraftigt att han en bra stund blir liggande avsvimmad på golvet.
- Nå? säger han när han kvicknat till.
- 1,0 i poäng, svarar jag.
- Det är bra, va?
- Strålande!
Bytet av bredband från Geab (ePhone) till Telia har inte alls blivit vad jag hoppats på. Fungerar, fungerar inte, fungerar, fungerar inte...
Så har det varit nu i flera dagar med därtill hörande frustration. Just nu sitter jag och skriver krönikan på min hustrus dator eftersom e-posten inte fungerar med min egen.
Ringer naturligtvis Telia för att få hjälp med den nya e-postadressen, men får då till svar att de bara kan hjälpa mig med internetuppkopplingen. Ska jag ha hjälp med e-posten måste jag ringa ett annat nummer och där kostar det 19 kronor minuten för att få hjälp!
Fly förbannad avslutar jag samtalet. Så om jag ändå får iväg krönikan till GT och om ni också kan läsa den i måndagstidningen, då är det inte Telias förtjänst.
Får just veta att hönorna ska ställa upp med ett ishockeylag vid vinter-OS. När jag var bortrest spelade hönorna en träningsmatch mot ett lag med kanadagäss och förlorade med 37-0.
- Vi hade otur, förklarar lagledaren Hildur.
Vid ställningen 25-0 fick kanadagässen straff och den gick stolpe in.
- Hade det inte blivit mål då hade matchen kunna sluta hur som helst.
- Otur! säger jag.
- Verkligen. Vi var på gång!
Efter en vecka i Skåne är det skönt att komma hem igen.
Pappas hustru Alice är nu begravd och pappa, 96 år, har efter en lång tung period börjat repa mod igen.
- Jag ska försöka tänka positivt. Jag kan komma ur sängen varje morgon, jag kan klä mig, jag är någorlunda frisk, jag klarar av att bo kvar hemma... Jag har egentligen inte så mycket att klaga på.
Kommer hem till ett fantastiskt vinterlandskap med välplogade och osaltade vägar. I Skåne, där man är ännu mera ovan vid vinter än här på Gotland, är snöröjningen miserabel och åtgången av frätande salt enorm.
Jag minns när jag en gång tvingades besikta min gamla bil i Vällingby. När besiktningsmannen hissade upp bilen och såg underredet sa han:
- Du är från Gotland, va?
67 passagerare ombord, men ingen gratis frukost.
Var det mjölnarflickan som dränkte sig?
Och varför?