14 november
Sitter och äter frukost med min pappa i Lomma. Frukost klockan två på eftermiddagen? Ja, han har just vaknat, så för honom är det frukostdags nu.
Han sover alltid så här länge och det är ett problem för hemtjänsten, som naturligtvis vill servera honom frukost på någorlunda normal tid. Men det går inte, pappa vill bara sova. Han är som vår katt Asterix som är sjuk och snart kommer att dö. Han nästan bara sover han också.
Pappas krafter börjar ta slut, hjärnan får allt svårare att sortera och leverera rätt signaler. Senil? Nja, inte riktigt, men det är nog inte så långt dit. Han vet det själv och lider. Om och om igen upprepar han samma sak:
- Hur har det kunnat bli så här?
Osten på frukostbordet ligger på ett silverfat med inskriptionen Gotlands Folkblads hederspris SM 1946. Jag antar det handlar om varpa.
- SM? säger pappa och ser frågande ut.
- Svenska mästerskapen 1946.
- Kan det vara brottning? säger han.
Visserligen var han en gång en duktig brottare, men någon SM-brottare har han aldrig varit. Nej, det är säkert varpa.
- Hederspris?
- Ja, det är skänkt av Gotlands Folkblad, säger jag.
- På tal om det, jag vill inte prenumerera på Skånska Dagbladet längre. Jag vill ha gotlandstidningen där han den där skriver... ja, vad heter han?... nej, jag minns inte.
- Jag tror jag vet vem du menar, svarar jag.
Och vi fortsätter äta vår sena frukost medan vi samtalar (jag nästan skriker och han säger "va?" hela tiden) om lite av varje. Ibland hör han rätt bra, ibland nästan inte alls. Plötsligt blir min 98-årige far tyst, han tittar frågande på mig, sen skiner han upp och säger:
- Han som skriver i tidningen, det är ju du!
Pappa är aldrig utomhus numera. Hemtjänsten har försökt ta med honom ut på promenad, men han vägrar. Jag stuvar därför in honom och rollatorn i bilen och kör kustvägen genom de förmögnas Bjärred. Utmed hela den här kuststräckan gäller inget strandskydd och villaägarna till de attraktiva tomterna vid Öresund gör allt för att med murar och andra hinder göra det så svårt som möjligt för folk att promenera längs stranden.
Hoppas våra gotländska myndigheter har modet att stå emot alltför närgångna försök att blockera våra gotländska stränder.
- Skönt att få komma utomhus ett tag, säger pappa när vi går på kyrkogården, efter att ha lagt en ros på hans hustrus grav.
Min två veckor långa research- och hälsapåpapparesa är snart slut. Idag, fredag, ska jag korsa landet från Laholm i väster till Oskarshamn och färjan på motsatta sidan. Hemåt.
I Laholm har jag varit på Laholms Tidning och hälsat på. 1962 fick jag sparken där ifrån. Vi tror din skrivstil passar bättre i en större tidning, varför vi nödgas säga upp din anställning på Laholms Tidning, stod det bland annat i uppsägningsbrevet, som var avsänt från riksdagens andra kammare där tidningens styrelseordförande var riksdagsman för bondeförbundet.
Dagens Laholms Tidning är oerhört mycket bättre än den tidens (1962), så förmodligen var uppsägningen befogad.