Att komma hem från tidningshuset och hitta en bit överstående gräddig chokladtårta från i går är sannerligen en belöning efter hård dags slit.
Om man skär från insidan i kylskåpet syns det inte hur mycket man tagit. Onyttigt? Inte då. Det är medelintaget av kalorier som räknas. Dagarna innan hade jag kokat egen nyponsoppa. Den kliade obehagligt i halsen, men innehöll C-äkert vitaminer i massor. Jag tror ännu det står en skvätt kvar i kylskåpet.
Sambon, som en gång varit på resande fot genom Indien, har plåtmage. Jag är mer tveksam till att lyfta ludna lock från skålar längst inne i kylskåpet för att fortsätta äta. Kylskåp är obehagliga. Särskilt på arbetsplatser. En dag på jobbet såg jag vaktmästaren fylla en hel säck med gamla matbackar och dess innehåll när han rensade jobbkylen. Hade Arbetsmiljöverket slagit till hade de förmodligen stängt hela nyhetsfabriken. Kylskåpsmodellen borde heta Quattro Stagione, fyra årstider. Där kan samtidigt finnas rester av julskinka, påsksill, sommarens smultron och höstens rotfruktslådor.
För två veckor sedan var jag gäst i Maries kafé på Radio Gotland. Det var trevligt, och gott. Jag blev bjuden på konserverade päron med vispgrädde. Någon sa att de var gamla. Äsch, tänkte jag och mumsade i mig ett helt. Ovetande om dess ålder.
Radiodrottningens äldre syster, reporter på konkurrenttidningen, hade fått päronen av en tant i Näs. Tanten dog 1960. Så päronen måste ha lagts in i mitten av 50-talet! När jag tänker på burken som stått i en källare i Näs sedan strax efter andra världskriget kurrar det otrevligt i magen.
Man har väl haft ett och annat scoop till GA:s heder genom åren. Och tittade inte konkurrenttidningens chef lite misstänksamt på mig i det gemensamma lunchrummet när jag kom tillbaka till jobbet? Giftmord har varit kända sedan gamla Mesopotamiens tid.
Kurret i magen har nu lagt sig, och i skrivande stund tröstar jag mig med kalla potatisklyftor och en bit bortglömd grönsakspaj från kylskåpet. Inte ens lönt att värma innan det tvivelaktiga kalaset kan börja. Familjen är på ridning. Att äta ensam är som att strunta i salt och kryddor i maten. Jag blänger på kokböckerna som mest samlar damm i kökets bokhylla. I jämförelse med tv-tablåernas matlagningsprogram framstår de ändå som ett bra alternativ. För jag orkar inte se en enda leende tv-kock till i rutan.
Jag bäddar ner mig i tv-soffan, och med ens känns kalla potatisklyftor ändå ganska lyxiga. När katten är borta dansar råttorna på bordet - i min familj äter vi inte framför tv:n.
I kväll sitter vi däremot i soffan allihopa. Programmet "Fridlyst" kan vara det bästa som sänts på många år. Naturfotografen Mattias Klum tar varje lördagkväll med sig kändisar till världens hotade djurarter. I kväll åker Felix Herngren och hans dotter Fanny till Medelhavet och havssköldpaddorna på den grekiska ön Zakynthos. En gång kunde jag på nära håll titta på medan Felix Herngren hyvlade ost, med tårna. I jämförelse med fothyvlad ost är ändå kylskåpet ganska fräscht.
God helg på er.