26 november
Trots hög ålder är jag en baddare på att stå.
När årets första julmarknad, Hushållningssällskapets, drog i gång i helgen var jag nog en av de mest envisa ståarna. Dels för att det inte fanns någon stol vid mitt bord, men mest för att jag tycker det är dålig försäljningstaktik att sitta när det hela tiden strömmar förbi folk. Det gäller att få stopp på dem och det gör man inte sittande.
Sju timmar på en kvadratmeter utan paus tycker jag är ganska imponerande. Inga åderbråck, tjocksulade skor och inga prostatabesvär, det underlättar naturligtvis.
Men ändå.
Läser om de sexuella trakasserierna på lasarettet i Visby och blir naturligtvis upprörd. En läkare tvingas sluta för att han tafsat på en kvinnlig kollega.
Men jag blir minst lika upprörd över det svar den utsatta kvinnan fick när hon vände sig till en av sina kvinnliga chefer och berättade om trakasserierna:
– Sånt får man räkna med som kvinnlig doktor.
Är den chefen kvar i tjänst? Sparka henne!
n n n När jag en morgon kommer ut till hönshuset ligger hönsens TV inslängd i syrenbersån.
– Aldrig mera TV i det här hönshuset! säger Pekka, tuppen, med ilsket darr på rösten.
Han berättar att han och hönorna deltagit i den TV-sända tävlingen ”Sveriges skönaste hönshus”.
– Vi hade segern som i en liten kartong med vår utsökta chutney på rågkross, snäckskal och daggmask, berättar han.
– Och?
– Det var två tuppar som vann med en konstig röra på morötter!
– Säkert både gott och nyttigt. De var väl helt enkelt bäst? säger jag.
– Enligt juryn så vann morotsodlarna bara för att vi andra kramade och pussade programledaren för mycket, svarar Pekka.
På julmarknaden praktiserar jag den utlovade prissättningen på mina två böcker. 200 kronor respektive 120.
Detta för att jag retar mig på att alla prislappar numera slutar på siffran 9. Ett försök att lura oss kunder tro att 99 kronor är mycket, mycket billigare än 100.
Under marknadsdagarna stannar många till vid mitt bord och säger att de också irriterar sig på det här ”bondfångarknepet”. Och tillägger:
– Men ska jag vara ärlig, så lockas nog jag också lättare till köp om varan kostar 99 i stället för 100 kronor.
Det gör däremot inte jag. Eller också gör jag det? Omedvetet.
Efter att EU-parlamentet godkänt den omstridde maltesen Tonio Borg som kommissionär har jag beslutat mig för att lämna EU. Hur nu det ska gå till?
Hade jag röstat på Moderaterna så hade jag lämnat dem också, efter Christoffer Fjellners (M) kommentar till valet av Borg:
– Kom ihåg att lika kontroversiell som han är i Sverige är vår komissionär Cecilia Malmström i Malta.
Va menar karln?
Till min glädje ser jag att åldermannen Henry ”Stolpskottet” Lindkvist börjat skriva i tidningen igen, det var ett bra tag sen senast. Har du varit sjuk, Henry?
Han avslutar sin krönika med en limerick, som jag gärna upprepar som en läsövning för hitflyttade fastlänningar och för gotlänningar som har svårt att förstå gutamålet:
En klaintrones farbror ei Löie
sägd: ”Han gär si bäre ti löje,
han kan aldri ha reit
när han säga si ha seit,
en ryskar u-båt ei astäuens bröie”.
Fast natten efter andra marknadsdagen vaknar jag med kramp i högerbenet.