Det är väl inget jag har grubblat över precis, men ibland kan man undra var sportfånarna, på en isolerad ö som Gotland, får sina favoritlag ifrån. Valet, som ofta är geografiskt betingat, ställer oss helt offside. Är man född i Gävle, som El-Johan, så är valt glasklart. Brynäs. Eller om man kommer från västkusten, som exborgmästaren på Friskis. Västra Frölund och Gais. Men vad som får Tecknar-Mickey att hålla på Norrköping och Färjestad är en gåta. Kunde väl lika gärna ha varit Åtvidaberg och Vita Hästen.
Alla i Kupangänget sina favoriter. Ingen människa kan ta miste på att Allan Johansson håller på Elfsborg eller att Kjelle Magnusson håller på Djurgården. Vi ha en annan kille som dyker upp sporadiskt. Han kallas inget annat än Modo. Vad han heter vet ingen. Vad han håller på vet alla.
Att min gamle vän, typografen och konstnären Ulf Persson i Visby, gillar Örebro SK har sina randiga skäl. Han har nämligen jobbat på Örebrokuriren. Vad Jimmy Wallin har för anledning, nu är vi tillbaka på Kupan, att hålla på ÖSK vet han knappt själv. Den mest mystiske mannan i gänget heter Björn Jakobsson. Han vet mycket om idrott, men skulle aldrig nämna något favoritlag, men gärna ett favoritland. Thailand som han besöker varje vinter. En annan som aldrig snackar idrott är fadderpappan Boy Larsson. Det gör heller inte grabben med känningar i Barlingbo, Evert Karlsson. Jag vet att han diggar Hammarby och speedway.
Jaha, så var det dags för de egna favoriterna. Malmö FF och Brynäs. Hockeylaget är ganska givet eftersom det dominerade svensk ishockey under min fertila period. Dessförinnan var det Djurgården som härskade. Profiler som Tumba, Lasse Björn och Roland Stoltz lämnade ingen oberörd. På den tiden bytte man icke klubb eller blev proffs borta i Canada. Sven Tumba skulle inte ha gjort bort sig i exempelvis Almtuna, men ingen kan tänka sig honom i något annat lag än DIF. Då var det några enskilda profiler som gällde. Sedan blev det ett hel lag. Brynäs forever.
Det finns ingen rationell förklaring till varför jag håller på Malmö FF. Min storebror Yngve gjorde det och bara det borde vara en anledning till att låta bli. Vi var oeniga om det mesta. Han ogillade lag från Eken och Götet, men hyllade allt som hade med Dalarna att göra. Hur i helskota kom MFF in i bilden bland dalahästar och falukorv? Det får vi aldrig veta. Skidåkning var min brors favoritidrott. Eftersom han gillade Assar Rönnlund och Gunde Svan så satte jag naturligtvis Sixten Jernberg och Thomas Wassberg främst. Det kunde bli högljudda diskussioner över fredagsgroggen. Och saken bli inte bättre av att jag drog fram mina finländska vänner Eero Mäntyranta, Juha Mieto, Harri Kirvesniemi och Mika Myllylä när han satt och svamlade om Vasaloppet och Mora-Nisse.
Jaha, så var det dags för dubbdäck, långfilsingar och pälsmössa igen. Påmind om tidens gång blev jag när jag skulle handla takpapp och Ahlgrens bilar på ÖB. En ung flicka visslade ”Nu är det jul…” medan hon fyllde på hyllorna. Lätt förvånad tog jag några extra påsar bilar.