Höga boendekostnader, låga löner och dyra förbindelser med omvärlden. Det är inte Gotland som är magiskt, det är gotlänningarna. Man kan stampa på oss, på olika sätt försöka hindra oss, men precis som kackerlackor överlever vi envist det mesta. Envisheten räddar oss, en drivkraft vi ibland behöver påminna oss själva om, och som vi borde dela med oss av. Jag tycker att öns studieförbund ska erbjuda studiecirklar – för fastlänningar. De skulle ha mycket att lära, kursen ”Hitta din inre kackerlacka” skulle gå som smort.
När jag öppnar munnen påstår vissa att det går att höra att jag kommer från Gotland. Själv tycker jag att betoningen är en rotvälska och salig blandning, efter en kringflackande barndom. Men när jag lämnar ön, då hör jag till de som gärna förstärker diftonger och brer på. När biljettpriserna chockhöjs och Gotland kommer allt längre bort från fastlandet, då är vårat gotländska ursprung den billigaste biljetten till fördel vi har. Herre gud, vilken service jag får i Stockholm! Jag har bett någon om lite hjälp med vägen, men fått skjuts istället. En gång liftade jag sju mil med två okända kvinnor och en häst, de hade varit på Gotland och köpt ett russ. Gotlänningar är populära.
Det finns gotlänningar som aldrig varit på fastlandet, men de är få. Trots kostnaderna är vi ett resande folk. Jag har sprungit på gotlänningar i städer både i Sverige och utomlands. Det är så sant som det är sagt, det är inte världen som är liten utan Gotland som är stort. Från Mörtvätsvägen i Slite sprätte ”baingylen” unge Håkan Loob till de stora hockeyarenorna och blev gigant. Till och med nya riksbankchefen har en del av sitt bankande hjärta på Gotland. Marie Nilsson Lind anropar himlen i ”Så mycket bättre” efter sin Josa. Babben har varit bäst i test i tv, eller tejvej som det borde stavas på gotländska, i flera säsonger i rad. Där hade också paret jag hälsade på i Lärbro varit ett fynd. Emma och Aron lever husdrömmar på riktigt och rustar ett kråkslott inför öppen ridå på sitt konto på Instagram. Under tiden flyttar de med sin sötnos till treåring in i en husvagn ute på gården. En rejäl utmaning, tänker jag, som lovat läsarna att följa helrenoveringen i flera kommande reportage. Det paret har just den egenskap som gör gotlänningar så framgångsrika – envishet och en benhård tro på framtiden.
Envishet är en så underskattad egenskap och stor källa till överlevnad. Likt martallar i vinden hukade gubbarna på Fårö förr med ett eget talesätt för att beskriva den där envisheten: ”Oteitur bat u ainväis källing, di jero de värsta ting pa jårde”. I dag tror jag att gubbarna på norr ska vara tacksamma över att de har haft sina envisa och synnerligen företagsamma bättre hälfter att dela och träta vardagen ihop med.
Snart är det sommar men först april. Efter veckans staräur är det i dag äntligen dags för vårmånaden. Då bjuder tidningen in till folkfest och Vårdoppet. Prick klockan 15 i eftermiddag går startskottet till ett av världens garanterat kortaste evenemang – som vanligt på Playa del Snäck.
Vårdoppet är faktiskt inte ett aprilskämt utan ytterligare ett test för att se att man klarar mer än vad man tror. ”Jaha, då lever man ett år till”, var det en gubbe som sa när han ett år kom upp ur det kyliga badet. Sedan premiären av vårdoppet 2007 har antalet badande varierat från 17 till närmare 100. Då tänkte jag att doppet mest skulle locka halsstarriga grabbar. Så fel jag hade. Medelålders kvinnor badar minst lika gärna svalt. Jag måste säga emot gubbarna på Fårö, källingarna, ”di jero de bästa ting pa jårde”.