Rådjur är vackra men inte roliga att köra på
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag gillar inte rådjur.
När vi bodde i hus på fastlandet åt de alltid upp våra lökar och annat trevligt som växte i vår trädgård.
Dessutom finns det inga djur som bär med sig så många fästingar. Har läst att varje råddjur kan ha upp till 2000 små otäckingar.
Jag har dessutom krockat med ett rådjur en gång. Det var inte kul.
Det var sommaren 1994. Familjen hade varit i Frankrike i 14 dagar den heta sommaren då Sverige tog brons i fotbolls-VM på andra sidan Atlanten.
Vi hade kört 500 mil i bil.
Klockan var halvfyra på morgonen, det var ljust, det var strax efter midsommar.
Vi hade kommit med färjan till Göteborg och skulle "bara" köra de 45 milen hem till Taxinge, i närheten av Mariefred, där vi bodde då.
Min fru och mina två barn sov när vi kom farande på motorvägen tre mil hemifrån. Jag körde så fort jag fick, 110 km, och helt plötslig fick jag syn på rådjuret som kom farande över vägen en bit framför mig. Jag såg dock att den med råge skulle hinna över. Det gjorde den, men eftersom det var viltstängsel vände rådjuret tillbaka med vindens hastighet. Jag lyckades inte köra undan, utan körde på rådjuret. Det blev en ganska kraftig smäll. Rådjuret lyckades på något obegripligt sätt springa vidare, själv fick jag stopp på bilen som var ordentligt skadad i framvagnen.
På den tiden hade vi ingen mobiltelefon, så jag kunde inte ringa efter hjälp och anmäla att jag kört på djuret som sprang vidare trots att det var skadat.
Några kilometer längre fram hade vi sådan tur att det var poliskontroll. Då kunde jag anmäla skadan.
De ville ge bilen körförbud eftersom ena lyktan hängde utanför, men när de förstod vad vi varit med om lät de oss åka hem de sista milen. Det var ju ingen trafik på vägen.
Min son, som då var sju, hade en ganska skön kommentar när han vaknade i samband med krocken och förstod att vi hade kört på ett rådjur:
- Tur att det inte var älg...
Rådjur är vackra djur. Men de är inte roliga att ha att göra med varken i trädgården eller i trafiken.
Att åka tåg i dessa dagar är en prövning som dessutom kräver tålamod.
I onsdag var jag i Norrköping. Tåget till Stockholm var bara 32 minuter försenat. Som tur var hade jag god marginal till den flygtid jag hade att passa på Bromma.
SJ har det inte lätt just nu, stackars min förre arbetskamrat Ulf Wallin som är presschef på SJ och som tillbringar en stor del av sin arbetstid i telefon. Det är nog inga snälla saker han får höra.
En kollega på andra sidan gatan kallar SJ för Satans Järnvägar. Ligger något i det.
På kursen som jag var på i Norrköping var det många som var förvånade när jag berättade att vi har lika mycket snö på Gotland som på fastlandet. De såg inte ut att tro mig.
När jag var på semester i Indien i december var det ett norskt par som undrade varför vi behövde åka till värmen när vi kommer från Gotland.
Många har verkligen höga tankar om Gotland. Det har jag också, men inte just nu när vädret är som det är.
Flera prenumeranter på landsbygden har blivit utan tidningar flera dagar den här vintern. Jag är den första att beklaga. Men buden kommer helt enkelt inte fram när det är för mycket snö. Hoppas att ni har förståelse för det. Våra tidningsbud har aldrig haft en tuffare vinter. I dagens tidning träffar ni en av vinterns hjältar, Åke Hoas, som berättar om de problem han möter när han delar ut tidningen.
Samtliga politiska partier har företrädare som bloggar på vår webb, helagotland.se.
Vid tretiden igår eftermiddag var jag inne och kollade läsarstatistiken över vems bloggar som var mest läst det senaste dygnet och där låg Sven Bosarfve (fp) i topp före Eva Nypelius (c), Mattias Lundström (mp), George Holmer (kd), Gustaf Hoffstedt (m), Annamaria Bauer (v) och Åke Svensson (s).
Den populärast bloggen är dock den som GT:s sportredaktion skriver.
Det här får ni tolka precis som ni vill.
Trevlig helg!