Rökfritt inget för Mad Men
I ur och skur ser man dem, kurande figurer ute på sina balkonger. Röken syns inte på avstånd men de röker. Samhällets udda existenser.Så var det inte förr.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man glömmer. En påminnelse om hur accepterat det var med rökning är den amerikanska tv-serien Mad Men. Här röks det oavbrutet. Chockerande, obegripligt, är det månne sprit- och cigarrettbolag som sponsrat produktionen, man bara undrar.
Hur som helst, serien handlar om en reklambyrå i början på 1960-talet med adress Manhattan Avenue, New York. Här jobbar reklamgeniet Don Draper och en stab medarbetare. Kvinnliga sekreterare, alla högklackade, står i givakt redo att ta emot rock och hatt när cheferna dyker upp för dagen.
Dessa chefer hinner knappt inom dörren förrän det första cigarrettpaketet halas ur fickan. Ingen ber om lov. Efter lunch kommer whisky- och vodkaflaskorna fram på skrivborden. Alltid finns det någon lyckad marknadsföringsinsats att fira.
Hemma hos Don Draper med Grace Kelly-liknande fru Betty röks det i sovrummet som den naturligaste sak i världen. Och på läkarmottagningarna röker både doktor och patient.
Man kunde ju oroa sig för skådespelarnas hälsa men åtminstone huvudrollsinnehavaren Jon Hamm använde nikotin- och tjärfria cigarretter under inspelningarna.
Även om rökmolnen till att börja med stör vän av hälsa så kan Mad Men rekommenderas. En perfekt skildring av ett sprudlande vitalt 60-tal, vackra kläder, betydelsemättade repliker, elegant foto.
Och man kan bli feminist för mindre. Cheferna, manliga förstås, uppför sig som svin på och utanför kontoret. En intressant studie i sociala seder och bruk på den tiden.
Men nu delvis till ett annat ämne. Jag har varit tvungen att köpa en ny dammsugare sedan fyndet hos Harry Carlssons på Stenkumlaväg brakat ihop efter lång och trogen tjänst.
Det blev en ny exceptionellt tystgående maskin; på Sterling Cooper i Mad Men hade man formulerat reklamen "stör inte en katt."
Men det är precis vad den gör. Den stör min katt.
Han drog sig visserligen undan när helvetesvrålen från den gamla dammsugaren hållit på ett tag. Nu flyr han för livet så fort den nya börjar sitt diskreta susande. Förklara det den som kan.
På tal om djur har jag haft nöjet att ta hand om en hund över dagen. Ett stort förtroende eftersom jag ingenting kan om hundar.
Men det visade sig att snarare än att veta något om djurets själsliv, hade det varit nyttigt att kunna något om hennes flexibla rullkoppel.
Om man inte låser det under exempelvis bussfärd kan det hända att hunden lyckas kasta sig av själv vid en hållplats, dörrarna stängs och matte sitter kvar på fällstolen med kopplets handtag i handen.
Tala om underlag för mardrömmar. Nu lyckades jag ändå stoppa flyktförsöket i sista sekunden. Och avser att skaffa ett vanligt tryggt koppel.