Så förhindrar jag en orkan
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stormen dånar in från sydväst och det är bara att hålla andan och hoppas på det bästa. Eller snarare det minst sämsta.
Lyset slocknar och kommer tillbaka, fönsterrutorna skallrar, det piper i springorna, träden bågnar och gnyr och min dotter bokar om resan med färjan till sportlovet på Gotland.
Hela natten stormar det och det är med bävan jag går för att släppa ut hönsen på morgonen. Men ingenting har hänt. I tidningen läser jag att ett helt tak blåst av på ett hyreshus vid Gråbo men här, oskyddat och knappt hundra meter från havet, har inte en enda takpanna lossnat. Hur kan det komma sig?
Transan, hönan som blev angripen av höken men klarade sig, finns inte längre.
Höken tog revanch.
Har suttit en stor del av morgonen och filat på kupongen till sista omgången av Tips-SM. Mycket står på spel. Drömmen att bli bäste tippare här längst nere på ön är visserligen bara en dröm, för just nu ligger jag fem rätt efter den lokale ledaren.
Vi är ett gäng på sex tippare i mitten av resultatlistan som alla har 41 rätt. Det är Möbelsnickaren, Nattredaktören, f.d Lanthandlaren, f.d Fiskaren, Husbyggaren och så jag. Jag ligger sämst till inför själva finalen, men jag vill bäst av dem som inte blev allra bäst, men samtidigt inte helt sämst.
Och nu är frågan, ska jag spela på säkerhet eller ska jag chansa? Jag funderade ett tag på att ringa Conny Andersson i Fårösund och be att få kopiera hans tipsrad. Bland alla tippare i landet, cirka 70 000 stycken, ligger Conny inför slutomgången på 11:e plats med 51 rätt, två efter ledaren. Men jag låter bli och skriver ner en egen, något chansartad rad.
Det kan inte mer än gå åt fanders.
Ja, ännu duger man.
Läser att hemvärnet på Gotland värvar folk och alla mellan 18 och 70 år får vara med.
Så ett år i fält och tält är ännu möjligt för f.d furiren 501 Nilsson.
Med största noggrannhet sorterar vi våra sopor efter kommunens senaste direktiv. Plast, papper, brännbart, kompost i lika många behållare. Inga större problem och det känns bra, för någon slags nytta gör man väl?
En sopliknande bil passerar ute på vägen men jag reagerar inte, för numera kör de ofta här. En bra stund senare upptäcker hustrun att det är plast- och papperstömning idag och vi borde ha ställt ut våra behållare. En stund senare åker jag iväg för att posta två brev och upptäcker då pappers- och plastbilen utanför för Fiket. Jag går in och beklagar mig för hämtaren.
- Det är många som glömt ställt ut sina behållare idag, säger han tröstande och lovar att köra ner och hämta våra. Han ska bara fika färdigt först.
Service.
Ja, visst känner jag mig lite delaktig i miljöarbetet när vi sorterar soporna, för på sikt förhindrar vi kanske en översvämning eller en orkan. Vi har också radikalt minskat på ofoget att ständigt släpa hem nya plastkassar från affären och vi försöker undvika livsmedel som transporterats över halva jordklotet. Vi har avancerade planer på att sätta upp ett vindkraftverk, men får veta att det krävs bygglov och grannarnas medgivande om vi vill placera det närmare än tio meter från tomtgränsen. På den plats där det blåser mest är det bara fem meter till gränsen.
Vi gör så gott vi kan, men samtidigt som det känns bra så blir jag oerhört irriterad på till exempel statliga Vattenfall (75-procentig ägare av Geab), som de närmaste åren ska satsa 81 miljarder på utbyggnad av vind-, vatten- och kärnkraft. Men 100 miljarder på att bygga ut den miljövidriga kolkraften i Tyskland!
Och på Systembolaget. Vi som beställer starkt i byns livsmedelsaffär fick tidare våra drycker levererade från Hemse och sedan från Visby, men numera paketeras mina vinflaskor och min snaps i en påse med mitt namn på i Stockholm och transporteras med en särskild transport till Gotland!
Men man får ändå inte ge upp i det lilla, så när jag får ordning på bakhjulet till min gamla Hermes ska jag börja cykla igen.
Ännu lite mera miljö.
Med hjälp av en broschyr från Enegerimyndigheten har hustrun räknat ut, att om vi stänger av våra elektroniska apparater istället för att hela tiden ha dem på på stand by-läge, så sparar vi 2.004 kronor om året!
Och det gick åt fanders.
Vi i 41-klubben i Tips-SM samlades på Fiket för att övervaka sista omgången. Mina högt ställda förhoppningar grusades så gott som omedelbart och när allt var över satt jag där med ynkliga åtta rätt. Av oss sex i klubben lyckades jag bara passera f.d Fiskaren, som till den här omgången hade glömt lämna in sin tipslapp!
Mästare här nere på södra ön blev unge Järnhandelsbiträdet, som fortfarande lekte i sandlådan när jag flyttade hit för några år sedan. Tvåan, den blivande Kocken, är ytterligare ett år yngre.
Borde inte vi äldre ha förhindrat deras spelande, så att de nu inte hamnar i spelträsket? Se bara hur det har gått för oss!