28 oktober
Calle Ahlström, smeden i Vamlingbo, har varit i Lund och badat.
Gamla karln, 63 år, fick för sig att han skulle testa badhusets vattenrutschbana. Han klättrade upp till startplatsen och kastade sig med ett glatt ”tjohoooo!” utför. Oj så det gick, i rasande fart genom kurvor och tunnlar! Han hann med ytterligare ett ”tjohoooo!” innan han slungades ut i bassängen nedanför. Alltför sent, troligen under den sista luftfärden, anade han att det här kunde sluta illa.
Det fanns inget vatten i bassängen!
Jag träffar honom i affären. Kryckorna är av lättmetall.
– Badhuset bekostade läkarbesöket, berättar Calle.
Mitt långtidsprojekt ”Bada i alla sockenbastur på Gotland” har nu besökt bastun i Alskog. Vi var en 10-12 gubbs i relativt hög ålder. Ingen under fyrtio i alla fall.
– Bastukulturen dör ut med oss, sa en av de rundmagade och alla instämde.
– Är det några kvinnor som badar? undrade jag.
– Ja, i fjol var det en.
Och så berättades det om när de lockade kyrkoherden till bastun.
– Han kom och när vi satt här i bastun sa han att ”Nu när jag kommit till er i bastun, så är det inte mer än rätt att ni kommer till mig vid högmässan. Så när söndagen kom krängde vi på oss våra minst tio nummer för små och blankslitna konfirmationskostymer och infann oss. Vi sjöng med och skötte oss bra och när vi skulle gå stod kyrkoherden i portöppningen och tog i hand och tackade och då var det en som sa: ”Jag höll på att inte känna igen dig, jag har ju aldrig sett dig med kläderna på”.
Efter bastun gick jag och några till på pubafton i gamla skolan vid kyrkan.
I min serie ”Är jag på väg att bli gammal?” kan jag denna gång rapportera att jag inte längre får se några riktigt bra filmer på TV. De börjar inte förrän vid 22-tiden och slutar vid midnatt.
Så länge orkar jag inte längre hålla mig vaken.
En gång har jag träffat Marina Sångängel. Hon bodde här i Burgsvik, på behandlingshemmet där dom inte är riktigt som vi andra. ”Vi andra” som tycker att man bör vara som vi för att vara normal.
Marina kom hem till mig och visade något hon skrivit. Jag läste och blev mycket imponerad. En som inte alls är som vi, men som ändå skriver så fantastiskt bra! Fördomsfullt, men så tänkte jag.
Jag tror hon bor i Visby nu. Nyligen såg jag att hon skrivit en dikt på insändarsidan:
Stanna upp en liten stund
och döm mig inte på förhand
om du blir tilltalad av mig.
Lyssna istället vad jag säger
istället för att avfärda mig.
Stanna upp en liten stund
och reflektera över om det är din rädsla
eller mig det är fel på.
Om du bara ger mig chansen
och märker att jag har något att säga
kanske du tar mig seriöst.
Stanna upp en stund och lyssna
istället för att bygga skyddsmurar runt dig.