Så lite sparar sopsmygarna
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varje gång jag vänder mig om, nu när jag sitter och skriver, och tittar ut genom fönstret har snödrivorna i trädgården minskat.
Det småregnar, blåser en aning och utetemperaturen är 5,7 grader. Barmarken är på väg att ta över. Den tidigare höga snödrivan utanför dörren på nordsidan orkar inte längre stötta mina skidor. I morse låg de på backen.
Drivor som inte förmår hålla skidor stående måste räknas som ett säkert vårtecken!
Nu har även Visbyborna "drabbats" av den nya sophämtningen. Betala för mängden sopor, 1:60 per kilo kostar det!
Och vad gör husägarna i Visby då?
Jo, de tar sina hushållssopor och smyger ut, troligen sent på kvällen, och trycker ner dem i kommunens papperskorgar, vilket gör att renhållningsarbetarna får ett himla sjå att hinna tömma dem.
Jag plockar fram min egen sopräkning för årets första kvartal:
Hämtade sopor (73,5 kilo à 1:60): 117:60 kronor.
Mängden sopor är bara en bråkdel av den totala kostnaden. Det som kostar är den fasta årsavgiften 1 295 kronor (319 kronor kvartalet), som även "sopsmygarna" i Visby måste betala.
Pekka, tuppen, har redan gått över till sommartid. Det gjorde han för flera veckor sedan och började gala redan vid tretiden.
- Grannarna blir vansinniga! förklarade jag när jag i veckan, på grund av trängande behov, varit uppe så tidigt och hört honom gala.
- Jag kan inte rå för det, det är naturens gång, svarade han.
- Trams, du kan hålla näbben bara du vill. Skärp dig! sade jag.
- Och vad gör du själv upp så tidigt?
- Jag var tvungen att gå på toa, svarade jag.
- Låt bli det då! Sov vidare så hör du ingenting, föreslog Pekka.
- Blir man nödig, då går det inte att somna om, förklarade jag.
- Naturens gång, va?
Tuppar går bara inte att föra seriösa samtal med.
Hittade nyligen på ett nytt ord, men vet ännu inte riktigt hur och när det ska användas.
Åtråhet.
Sitter åter på den välsignade bussen, nu på väg hem efter att ha varit i Bäl och hållit föredrag. Vi är inte många, så direkt lönsam kan den här turen, 10.20 från Visby, knappast vara.
I förra krönikan berättade jag om min yngste son som är med i rörelsen planka.nu, som arbetar för fri kollektivtrafik. Konsekvent försöker han smita in genom spärrarna och tjuvåka på tunnelbanan i Stockholm.
Det blev ett himla liv! På helagotland.se har det hittills (söndag förmiddag) kommit in femtiofyra kommentarer, de flesta mycket upprörda över tjuvåkandet, men också några som anser att kampen för fri kollektivtrafik är viktigt. Debatten har nu även fortplantat sig till Facebook.
Själv har jag ännu inte riktigt valt sida, men mer och mer börjar jag hålla med tjuvåkarna om att gratis lokaltrafik skulle gynna allt och alla, både natur och människor. I Sverige är redan nolltaxa infört i Jokkmokk, Övertorneå, Ockelbo och Kristinehamn. Och ute i världen i bland annat Zagreb i Kroatien, Sheffield i England och Baltimore i USA.
Särskilt dyrt skulle, enligt planka.nu, heller inte en skattesubventionerad kollektivtrafik bli:
Enda förlorarna skulle vara extrema höginkomsttagare. De med låga inkomster och många barn skulle tjäna mest. Nolltaxa ger till de fattiga och tar från de rika. Fördelningspolitiskt genialt!
En kväll bestämde jag mig för att bli ordentligt berusad. Jag var på det humöret.
Och jag blev berusad.
Upptäckte dock efter ett tag att det att det var totalt meningslöst, för jag blev inte på bättre humör för det.
Så jag gick i stället och lade mig och somnade ifrån eländet.
Jag måste bli klar med den här krönikan i någorlunda god tid i dag, för jag ska till Linde och hålla föredrag. Därför hinner jag inte få med något om SM-finalen i bandy. Jag tänker se matchen på Fiket och hoppas att Hammarby vid full tid står som segrare, för någon förlängning hinner jag inte med. Då kommer jag för sent till Linde.
Mina tre yngsta barn är på väg till matchen i Uppsala. Äldste sonen har rest från Malmö, yngste sonen har gått upp ovanligt tidigt den här morgonen och deras lillasyster är också med. Alla tre genuina Hammarbyare, klädda i grönt och vitt.
Jag ringer dem och får veta att de sitter på pendeltåget till Upplands Väsby där de ska byta tåg till Uppsala. Det är fortfarande fem timmar till matchstart och stämningen är hög. Glömmer dock fråga om sönerna tjuvåker.
Lillasyster gör det i alla fall inte, det är jag nästan helt säker på.