SÄ luras rÄttor till Hamra
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Inte vilken dag som helst. Det Àr lördag och EM i fotboll börjar i kvÀll. Vi lokala huliganer samlas pÄ Fiket för att se inledningsmatchen Schweiz-Tjeckien och vi kommer att sitta dÀr med fullt fokus.
Om det inte varit EM hade vi inte brytt oss det minsta, men nu tĂ€nker vi inte missa en enda match. Inte ens nĂ„got, i normala fall, sĂ„ ointressant som Ăsterrike-Polen nĂ€sta torsdag. DĂ„ Ă€r jag förresten i Ăsterrike och jag kommer nog att sitta bland hysteriskt skrikande och öljoddlande österrikare pĂ„ nĂ„gon sportbar i Innsbruck. Riktigt hur jag sjĂ€lv ska vĂ„ga bete mig vet jag inte. Jag kommer ju att heja pĂ„ Polen och jag Ă€r rĂ€dd för att det blir som att samtidigt bĂ„de pinka och svĂ€ra i kyrkan.
Hoppas min reseförsÀkring gÀller om jag Äker pÄ stryk.
GrÀsmattan gulnar, midsommarpotatisen blommar och jordgubbarna har börjat mogna. MÄnga talar dessutom fastlÀndska i affÀren. Allt Àr dÀrmed som det brukar vara sÄ hÀr Ärs.
Förra veckans misslyckade rÄttjakt i hönshuset har nu resulterat i det motsatta. à tta lurviga bestar har dött pÄ plats, resten nÄgon annanstans. RÄttfritt Àr det i alla fall, tack vare att en saneringsfirma varit hÀr och sprutat in gift i alla hÄl och skrymslen dÀr rÄttor trivs. Ingen överlever en sÄn behandling.
Men förmodligen kommer nya rÄttor snart att flytta in och dÄ funderar jag pÄ att anvÀnda en annan utrotningsmetod. Jag lÀser just nu en bok om Nordirland - Eko frÄn ett vÄldsamt land - och ett kapitel handlar om hur man förr gjorde för att bli av med storrÄttor, som kunde förstöra hela fÀlt med sÀd. NordirlÀndarna lÀrde sig att dessa rÄttor var mycket intelligenta och till och med förstod mÀnskligt sprÄk, sÄ det bÀsta var att försöka vÀdja till rÄttorna för att fÄ dem att flytta. En sÄdan vÀdjan, som Àven anvÀndes i Frankrike, lÀt sÄ hÀr (jag har översatt den till gotlÀndska förhÄllanden):
Han- och honrÄttor, jag besvÀrjer er i Guds namn att lÀmna mitt hus och mina Àgor och istÀllet ta er till Hamra för att dÀr sluta era dagar!
Det kan vara vÀrt att prova.
För en tid sen hade helagotland.se den hĂ€r webbfrĂ„gan: Ăr du för eller emot kĂ€rnkraft? 68 procent svarade för!
NÀr ett vindkraftverk kollapsar, som nu Matilda pÄ NÀsudden, uppstÄr ett vÀldigt dammmoln och pÄ marken en hög med betong och förvridna stÄlkonstruktioner.
Men nÀr dammet lagt sig och betong och stÄl forslats bort, dÄ Àr luften och marken lika ren som tidigare.
Förra veckan skrev jag att om det regnar pÄ natten och Àr solsken pÄ dagen, dÄ skulle alla vara lyckliga. SÄvÀl bönder som solbadare.
Jag fÄr ett brev frÄn en lanbrukare (tror jag) och han skriver att riktigt sÄ enkelt Àr det inte.
Jag vill att det ska regna sÄ att grÀset vÀxer, men nÀr höet vÀl Àr slaget och ligger pÄ slag vill jag vare sig ha regn om dagen eller natten. Men det fÄr ordna sig ÀndÄ, bara dÀrför att det mÄste. Vi fÄr hoppas pÄ andraskörden och plasta in den.
SjÀlv funderar jag pÄ om jag ska klippa min grÀsmatta, som nu börjar bli rÀtt "lÄnghÄrig", eller om jag ska vÀnta. LÄngt grÀs mÄr bÀttre Àn kort under lÄnga torkperioder tror jag att jag har lÀst. Eller hört.
Men kanske minns jag fel?
Nationaldagen firade jag pÄ idrottsplatsen i Sanda. DM i individuell stenvarpa och jag var med. FrÄnsett att jag i hettan drabbades av nÄgon slags vÀrmekollaps och sen var sjuk i tvÄ dar, sÄ var det riktigt trevligt. Men jisses sÄ fÄ varpkastare det finns kvar pÄ den hÀr ön! I det hÀr distriktsmÀstrerskapet deltog sju seniorer och dubbelt sÄ mÄnga oldboys.
Snart Àr det SM i varpa pÄ Gotland och dÄ blir det lite fest och uppmÀrksamhet under nÄgra dagar. Men den dystra verkligheten Àr att den gotlÀndska nationalsporten snart dör ut helt. Vem, utom vi gamlingar, vill tillbringa en hel stekhet dag pÄ ett öppet fÀlt, nÀr det finns sÄ mycket annat trevligt att syssla med? Men dÄ menar jag inte fira nationaldagen, för den kan jag vara utan eftersom det egentligen inte finns nÄgot att fira.
I alla fall inte den 6 juni.
Efter flera veckors tjat pÄ socialnÀmndens ordförande Gustaf Hoffstedt (m), att han ska höra av sig och förklara varför ÄldringsvÄrden inte kan fÄ resurser sÄ att de gamla kan fÄ komma utomhus, Äminstone en gÄng i veckan, tröttnar till slut Lisbeth Annas, verksamhetschef för sÀrskilt boende pÄ Hemse vÄrdcentrum, och mejlar:
Det handlar om resurser men ocksÄ om chefens ledning och medarbetares engagemang och just för att det inte ska finnas utrymme att "smita undan" det som de flesta ser som sjÀlvklara rÀttigheter Àr det bra med kvalitetsystem som ska följas och utvÀrderas i inspektioner och genom "kundenkÀter". Att erbjudas utevistelser Àr inget som ska skrivas i sÄ kallade garantier, det Àr en mÀnsklig rÀttighet... DÀremot Àr det mycket annat vi garanterar genom att vid sÄ kallade ankomstsamtal kartlÀgga vanor, önskemÄl för att sÄ lÄngt det Àr möjligt erbjuda den som har behov av Àldreomsorg samma villkor som tidigare. Vi ska dock komma ihÄg att Äldrandet förÀndrar oss, det som var "bÀsta grejen" blir inte sÄ attraktivt lÀngre.
SvÄrare Àn sÄ Àr det inte att svara, Hoffstedt!
Heja Sverige!