Det är svårt att inte älska Dinner Safari. Om inte för att överskottet går till välgörenhet, så för att det är ett glatt och frisinnat frossande i socialporr, detta tidlösa och nödvändiga mänskliga kitt. Har du inte greppat grejen än? Så här:
Du anmäler dig parvis (med käresta eller vän) och får i förväg bara veta dels om ni ska servera för-, huvud- eller efterrätt, dels var ert första stopp är.
På kalaskvällen cyklar ni till förrätten (om den inte är hos er), äter, dricker, bekantar er med värdarna och övriga som lottats dit - och sprättar under tjo och tjim ett kuvert med era respektive nästa anhalter. Mer cykling, huvudrätt, kuvert, cykling, dessert - och så det sista kuvertet, som avslöjar var den uppsamlande brakfesten är. Socialt, spännande och skitkul!
Utöver god mat och dryck och nya miljöer, är såklart själva mötet i fokus. Människorna. Samtalet. Utforskandet. Först: vilka är vi kring bordet, vad gör vi och har vi några kopplingar? Sedan, i takt med antalet stopp och vinglas, vindlar sig snacket snabbt vidare till vem som känner vem i nästa led, vem jobbar med vad och vem, vem har gjort en jävligt bra affär och vem blev blåst, vem ligger med vem och vem vill ligga med vem..?
Och nej, jag säger inget.
I år parade jag och Eva Bofride ihop oss för tredje gången. Vi visste att vi skulle servera efterrätt, ha sex till bords och inta förrätt på Tott.
Våra värdar visade sig vara vännerna Conny och Jacob. Jacob, som "råkat" ropa in en bungalowövernattning på välgörenhetsauktion. Därmed kunde åtta personer avnjuta varandra, ostgratinerad sparris och champagne, ackompanjerat av en fabulös utsikt över ett solbadande hav.
Och så: kuvertsprättning. Klinten nästa för mig och Bofride. En sista klunk bubbel och en svettig Rackarbacke senare (okej då, vi gick upp) var vi framme. Vid en kulinarisk pärleport, visade det sig! Vår värd var nämligen den jovialiske krögaren Anders Österdahl, med den charmanta värdinnan Cecilia vid sin sida.
Den passionerade matmannen hade råstekt arrangörernas råd: Håll det enkelt! Vi trakterades därmed laxfärserad rödspätta med inbakad sparris, mandelklädda och sprödbakta potatistoppar och en syndigt god vermouthsås - som vi åt med sked!
Särskilda såsskedar, himmel! Nobelpris hitåt.
Som grädde på moset avslöjade Anders att han i sommar öppnar en fisk- och skaldjursrestaurang i Visby hamn! Mer om det på nyhetsplats, i tisdagens GA.
Nå. En cykeltur senare intogs pannacotta hos Bofride, så sprättades aftonens sista kuvert. Festplats: Frimis!
Väl där dansade jag bort natten på skyhöga klackar, konverserade fler människor än jag kan räkna, drack mer vin än jag minns, smörade för syndigt sköna herrar, gav galanta damer komplimanger och fick en och annan själv - däremot inget nyp i häcken.
Framåt tvåtiden, tror jag, hade jag fått mitt lystmäte av socialporr och cyklade hem. Vingligt, men friskt framåt genom innerstaden. Vid Masters stod polisen, så där klev jag av och gick. Ögontjänare, moi?
Ett år till nästa safari! Till dess räknar jag ner inför den lika socialporriga men betydligt mer magiska Wisbymaskeraden. I år den 8 oktober på Wisby hotell. Tema: Pirates of the Caribbean. Ses vi?
***
Bäst just nu:
Gotland! Socialporr, sparris och solnedgångar!
Kosläpp. De muskelklena kossorna som ramlar runt i vårsolen rör mig till tårar.