Singelsemester svårknäckt nöt
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns nog två människotyper, de som planerar för semestern hela året, och de som inte gör det. Själv tillhör jag den senare kategorin.
Och så har det alltid varit. På den tiden som min käre far bodde på en Medelhavsö slutade det oftast med att jag tog billigaste charterflyget och landade på hans pittoreska hustak (nästan).
Men nu, vad göra. Gifta sig och låta bästa vännen miljardären bjuda en på privatjet och lyxyacht i Franska Polynesien? Tyvärr omöjligt alltihop.
Kanske göra en kryssning till S:t Petersburg tillsammans med andra semesterfirare. Men är det så roligt att resa ensam, ingen att dela bordets fröjder med eller åka på sightseeingtur med.
Resebranschen verkar ha förstått alla singlars tvekan. Den utgår alltid från dubbelrum, och skulle enkelrum finnas så blir det dyrare paradoxalt nog. Förklaringen lär vara att dessa rum är kostsammare att bygga och sköta. Men faktum kvarstår, ensam resenär är diskriminerad.
Alternativet är att våldgästa släkt och vänner i deras sommarstugor. Men om man inte vill bo i en utdragssoffa och känna sig i vägen är detta ingen bra lösning.
Pensionat och stugby då? En utmärkt idé om man älskar att se och höra tjatiga småbarnsfamiljer, halvnakna karlar, skrålande ungdomsgäng. Minns dem alltför väl, fast det var inne i Visby.
Om man inte gillar detta så återstår att hyra ett isolerat charmfullt hus på landet. Men för det krävs egen bil och det finns inte.
Bjuda in en vän som äger och kör bil? Kan vara trevligt men gäster liksom fisk brukar som bekant lukta efter tre dagar. Man börjar gå varandra på nerverna helt enkelt.
Den idealiska semestern var egentligen hos "Karlsson på taket" där borta på Medelhavsön. Standarden var enkel. Sängen av majorkinsk modell med kedjebotten, en flätad pinnstol, gasolplatta för matlagning. Men takterrassen utanför var oskattbar. Utsikt över hav och berg, en romantisk borg vid gränsen mellan stad och landsbygd.
Men det var då det. Numera vill jag inte sova i en rasslande hängmatta och väckas av energiska tuppar. Nu vill jag bara ha lyx, ju mer desto bättre.
Hotellet ska ligga på Mallorca, ja, men med sängar av kontinentalmodell, tystgående luftkonditionering, personal som bäddar och städar när jag vill, kallmanglade vita dukar på middagsbordet. Fördrinken intas på terrass med balustrad och utsikt över havet.
På hotellet bor gamla bekanta som jag underhåller mig med innan det efter dagens små utflykter är dags att stänga dörren om sig i lyxsviten. Och så vidare i minst tre veckor.
Just så, nu gäller det bara att satsa på en triss, men det är bråttom.
För övrigt unnar jag Victoria & Daniel deras superlyxsemester efter allt som varit. Och oss andra unnar jag sommarlov efter den bröllopshysteri som näst intill gjorde själva festdagen till ett antiklimax.
Lagom i höst börjar förmodligen babyspekulationerna. Men låt oss i lugn och ro hämta nya krafter till dess.