Jag är sjuk. Fick inte ens komma till vårdcentralen för provtagning. Har feber och så ont i halsen att jag grinar varje gång jag måste svälja. Det enda som hjälper är isbitar och whiskey.
Jag är alltså sjuk, småfull och jävligt sur när jag skriver följande till alla er som blev så fruktansvärt kränkta över min krönika om tv- programmet "Körslaget".
Alltså. Vet ni hur mycket skit jag kan få efter mina krönikor? Jag kan ha skrivit en krönika om min döda pappa eller om mina ljuvliga barn och jag får de allra elakaste kommentarerna kastade efter mig.
Efter krönikan om "Körslaget" fick jag till exempel mina bröst, "hurtbullarna", recenserade på forumet på helagotland.se. Syns man i media får man räkna med skiten tänker jag och tar det. Gotlands elit tänker tydligen inte likadant. Och jag hade tänkt att jag bara skulle ta det.
Men så skrev Eva Bofride en krönika där hon i princip anklagade mig för att vara rasist.
Känner man mig och vet att jag till exempel ägnat åt, inte åt att i hemlighet vara medlem i nationell.nu, utan åt att, som flickvän, vara en del i en invandrad familj, så kan man i stället tolka min text om "Körslaget" lite så här:
Genom "Körslaget" ansåg många att vi på Gotland fick reklam och därför var programmet hejdlöst viktigt. Men för att marknadsföra Gotland är det ju bra om man först definierar vad Gotland är och står för.
Gutamålet, eller åtminstone den gotländska dialekten, får i alla fall mig att tänka på Gotland. Ingenstans i krönikan skrev jag att de som medverkade i kören inte skulle vara gotlänningar. Jag nämnde dock att inte så många av dem pratade gotländska. Och innan ni börjar anklaga mig för att vara rasist så kan ni väl fundera på följande fråga:
Om ni skulle göra en reklamfilm om Gotland, skulle ni då använda er av en speakerröst som pratade gotländska eller fastländska? Det är klart att om vi ville marknadsföra Gotland som "det svenskaste vi har" så hade ju en röst på rikssvenska varit perfekt. Men så marknadsför vi inte Gotland, även om vi faktiskt skulle kunna göra det. Vi har många fastlänningar och väldigt få invandrare här, vilket kören speglade på ett fantastiskt vis. Men är det verkligen vad vi vill visa upp i reklamsammanhang? Det jag ifrågasatte var alltså babblet om reklam för Gotland via "Körslaget". Sjung gärna i tv, men sluta tjata om det fantastiska reklamvärdet.
Att jag i krönikan uppmärksammade att vi inte har så många invandrare här på ön fick även många (svenskar) att se rött. Julia Bendelin och Ingrid Westerman skrev och upplyste mig om att vi faktiskt visst har invandrare här på ön! De hade till och med träffat dem! Ursäkta mig, men missförstår ni mig med mening eller av ren dumhet?
Det jag skrev och menade var att här på Gotland har vi inte så många invandrare. Våra barn växer inte upp i ett mångkulturellt samhälle.
Att påstå att Gotland är ett mångkulturellt samhälle är både att ljuga och ett hån mot den lilla grupp invandrare vi har på ön. För ja, jag ser det som ett hån och rasism om något, när kända mediepersoner vill få det att låta som att vi på Gotland minsann har afrikaner så det räcker och blir över.
Därför raljerade jag lite över körens Afrikainspirerade uppträdande och därför upprörs jag när folk blir kränkta och försöker inbilla mig att vi visst är ett mångkulturellt samhälle.
Naturligtvis har vi invandrare här, men Gotland kan aldrig tas för ett mångkulturellt samhälle och det borde vi skämmas för.
"Körslaget" har för övrigt i många andra medier fått kritik för invandrargleshet i körerna, så jag var knappast ensam om tankarna kring det hela.
När Ingrid Thunegard ser sin chans och buntar ihop mig med våldtäktsmän i Afrika tänker jag att nu får ni för i helvete ge er!