Så här års brukar min fru och jag börja planera för vår semester i december.
I år kommer vi att vara noggrannare än någonsin tidigare vart vi reser.
Spåren av Egypten förskräcker.
Vi var i Egypten i december. Hade en fantastisk vecka på Nilen, och sedan en vecka solsemester i El Gouna, instängda i en stad som byggts upp under senare år och bara är till för turister. Inte så charmigt om man säger så.
Som turist är det lätt att blunda, inte bry sig om vad som händer bakom kulisserna. Men efter Egypten är det slut med det för vår del.
Skammens rodnad har täckt mina kinder de senaste veckorna. Hade jag åkt till Egypten om jag vetat vilken diktator Hosni Mubarak är? Tveksamt. Men å andra sidan hade jag inte ansträngt mig tillräckligt mycket för att ta reda på sanningen.
Mubarak framställdes till och med av vår reseledare som en väldigt populär president, eftersom han suttit så länge och alltid blivit omvald. Hur de valen gick till kan man ju undra. Det var dock ingen på vår resa som ens ifrågasatte det hon sa. Skam igen.
Men nu har jag lärt mig läxan, och framöver ska jag ta reda på så mycket jag kan om det land vi åker till.
I lördags var jag på Idrottsgalan. En fantastisk nästan magisk kväll. Jag fick dela ut pris till Alexander Gerndt och bli bortgjord av Babben Larsson när jag inte visste vilka grenar som ingick i fälttävlan.
8.16 morgonen därpå fick jag e-post av min kompis Gardis som skrev dessa tre ord: dressyr, banhoppning, terrängritt. Och han var inte ens på galan. Men någon hade skvallrat sent på natten eller tidigt på morgonen. Undrar vem?
Men det bjuder jag så gärna på.
Dessutom vill jag tacka Alexander Gerndt för att han tog sig tid att komma till galan och ta emot GT-guldet. Han kom från Portugal till Gotland på fredagen och åkte sedan till Cypern i söndags med landslaget.
Alexander Gerndt har en ödmjuk framtoning som kommer att ta honom långt. Påminner lite om Håkan Loob som blev ödmjukare för varje kliv han tog i sin karriär.
Men det är så, de allra största idrottsmännen är oftast de allra trevligaste.
Björn Borg framställdes ofta som butter, tvär och instängd. Den bilden hade jag aldrig av honom.
Han glömde aldrig sin bakgrund. Och ställde alltid upp för sin lokaltidning, Länstidningen i Södertälje där jag jobbade.
När han fyllde 50 år fick han förfrågningar från medier i hela världen. Men han valde ut ett fåtal: USA Today, La Gazetta dello Sport i Italien, franska LÉquipe, Expressen och Länstidningen.
För övrigt har jag börjat blogga igen på helagotland.se.
Trevlig helg!