Skriver vi om rätt saker i tidningen?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sex dagar i veckan ska vi leverera nyheter till 12 000 hushåll och till över 30 000 läsare.
När vi kommer till jobbet på morgonen vet vi inte hur morgondagens tidning ska se ut.
Det är en del av charmen med jobbet.
Skriver vi om rätt saker?
Det är evig diskussion och det kommer aldrig att hända att 30 000 läsare är överens och säger att allt är bra. En del tycker vissa saker är bra, andra att vi borde skriva mer om sånt som vi själva tycker att vi skriver tillräckligt om.
En lokal nyhetstidning ska vara som ett julbord. Lite smått och gott av allt. Då har en tidning den perfekta mixen.
I onsdags deltog jag i ett frukostmöte på Fornsalen. Närmare 50 kulturarbetare som representerade kulturens alla grenar hade kommit för att lyssna på kulturredaktörerna Eva Sjöstrand (Radio Gotland)) och Bengt Valentinsson (GT).
Jag var också med på listan bland de inbjudna. Visserligen har jag jobbat med de flesta sysslor som finns på en redaktion. Men kulturredaktör, det har jag aldrig fått kalla mig, även om jag under tiotalet år var en flitig bokrecensent på min förra tidning.
Jag var med för att svara på frågor om tidningen, och få chansen att bekanta mig med personer inom Gotlands kulturliv. Jag är fortfarande ny på mitt jobb, och får jag chansen att träffa nya människor tar jag den direkt. Även om kultur inte är min starkaste gren blev det en mycket givande morgonstund.
Jag fick till exempel veta att 1100 personer på Gotland försörjer sig på att jobba inom kulturrelaterade yrken.
Någon sa att 60 procent av gotlänningarna är intresserade av kultur. Låter som en hög siffra, så den tvivlar jag på tills jag sett vilka fakta den baserar sig på.
Det pratades om vision Gotland 2025 där kulturen nästan glömts bort i rapporten och avfärdas i ett kort stycke.
Och så kom förstås frågan som jag visste skulle komma: varför har ni så mycket sport i tidningen, gör en kulturbilaga istället för en sportbilaga någon måndag. Intresset är minst lika stort, sades det från flera håll.
Jag svarade att man inte kan sätta kultur och sport mot varandra. Båda fyller sitt syfte.
Men oftast är det så att sport och kultur ofta hamnar i någon slags kollision bland läsarna. Sportisar är sällan intresserade av kultur, och kulturmänniskor är sällan sportintresserade.
Men som tur är fungerar samarbetet mellan de båda avdelningarna bra på vår redaktion. För vi vet att det är ett lagarbete att få ihop en tidning varje dag, sex dagar i veckan, över 300 dagar om året.
Intressant var det hur som helst att få frågor och få ta del av diskussionen. Det finns så mycket liv och kunskap på Gotland, och det är så fint att få vara en del av detta.
Som en parentes vill jag bara nämna att GT-sportens Per Wallstedt i mitten av oktober deltog i en paneldebatt med idrotts-Gotland. Många var där och de allra flesta tyckte förstås att vi skrev för lite om deras idrott. Blev inte ett dugg förvånad över det heller.
Har ni synpunkter på vad vi skriver om i tidningen, mejla mig gärna och berätta. Ni hittar adressen här nedan. Jag kanske skriver om vad ni tycker i någon kommande krönika.
Hastighetsbegränsningen ska sänkas från 90 till 80 km föreslår Vägverket. Jag trodde inte att det var sant när jag fick höra talas om det. Halva vägen från stan till Roma känns snarare som en 110-väg.
Stockholm är tydligen inblandat i processen. Det är väl någon höjdare som varit här i juli och tycker att trafiken gått lite för fort. Snälla kom in i verkligheten, kom hit och titta hur det är så här års istället. Jag som levt med stockholmstrafiken i över 30 år garanterar på heder och samvete att vi gotlänningar kan handskas med farten även i 90 km i timmen.
Fick mitt te i vrångstrupen i går morse när jag läste Patrik Anneruds utmärkta krönika i Näringsliv som kom med GT.
Annerud refererade från ett möte som handlade om vision 2025. Där föreslog, enligt Annerud, Nordkalks Nils Kattilavaara på fullt allvar att visionen borde omfatta allmänna uppmaningar till GT och GA att bara skriva positiva saker.
Så föråldrat, så dumt. Kan någon på fullt allvar tro att samhället blir bättre om vi tidningar slutar att skriva det som händer.
Skulle vi inte ha rapporterat om den fruktansvärda våldtäkten förra helgen? Eller buset på stan?
En tidning läser man för att veta vad som händer i sin närhet.
GT kommer att fortsätta skriva om allt. Positivt som negativt. Bara så att du vet, Nils Kattilavaara.
Från tio koppar om dagen till max en halv efter lunch. Har ingen aning om hur det blev så. Men helt plötsligt har jag blivit tedrickare istället. Tror inte att kroppen har något emot det.
Varför ligger nyckeln nio gånger av tio inte i den ficka jag letar?
Onsdagsspinningen fortsätter, dag tre är avklarad. Tuffaste passet hittills. "Efter tio gånger kommer din kondis att vara som ny", sa instruktören Jacob Bendelin. Bara sju pass dit. Hur som helst är det kul. Och ärligt talat, jag har i min egen värld redan gjort fantastiska framsteg. Ibland är det gott med självberöm.
Trevlig helg!