"Skulle jag flytta hem skulle jag nog inte trivas"
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
* * *
Jag vet inte om det är du men det kan vara du. Är det du? Magnus
* * *
Hejsan, det är klart att det är jag! Det var längesen. Kul att se dig och din familj på kortet, du har inte ändrat dig mycket. Hörde för ganska längesen att du bor på Gotland. Själv har jag en 7-årig son som heter Oliver, vi bor som du kanske såg i Brisbane, Australien, det har jag gjort i 17 år. Är du fortfarande journalist? Jag jobbar som miljö- och hälsovårdsinspektör för Queensland Health. Skriv jättegärna tillbaka. Sofie
* * *
Så det var du, jag tyckte jag kände igen hårsvallet. Försöker minns när vi sågs...25 år sen, säkert. Jo, jag bor på Gotland, Visby, just utanför ringmuren med sambo och två rätt små. Att du fanns i Australien visste jag nog, hur jag nu visste det. Men jag har tänkt på dej en del, hur allring blev. Fantastiskt egentligen med internet, så nu träffas vi igen så många år senare.
Förresten: jag tror aldrig att jag ringde dig i Ekenäs men ändå minns jag ditt telefonnummer, tror jag: 307XX. Var det så? En gång i scoutstugan rabblade jag av nån anledning en massa siffror på måfå varvid du sa "det där var ju mitt telefonnummer!". En del saker sätter sig i hjärnan. Hur är det egentligen att bo på andra sidan jorden? Magnus
* * *
Så kul att du hörde av dig igen. Jag känner mig faktiskt fortfarande svensk och längtar hem ibland. Men som min mor säjer, om jag skulle flytta hem nu, skulle jag nog inte trivas i Sverige, vilket hon säkert har rätt i.
Uppväxttiden är fortfarande nära, men eftersom man inte kommer hem så ofta (kan gå 2 år mellan besöken) så tror man ju att allt är som det var när man åkte, men det är ju inte så, det är inte många jag känner när man går på stan. Kanske när man bor här nere så tänker man mer på alla minnen därifrån.
Jag saknar naturen jättemycket. Australien är spektakulärt men hemma kan man gå överallt och svensk natur är mer rogivande.
Vet inte om jag ska säja detta, men du var ju min första tonårsförälskelse. Jag var väl som en igel runt dig på scouterna....det är ju så man skäms lite nu. Tonårstjejer!
Och hur sjutton kunde du komma ihåg mitt telefonnummer. Ja, det var det korrekta numret, det är fortfarande mammas.
Ha det bra och skriv gärna igen. Sofie
* * *
Jag har skrivit en del om uppväxttiden i tidningen, det är många läsare som fått följa med dit. Och det där om förälskelse du skrev...nog märkte jag att det var så. Det är ju roligt att i efterhand få veta hur saker verkligen låg till.
Har en timme kvar på jobbet nu, sen cyklar jag hem genom blåsten till radhuset där de övriga tre sover. Inga ormar vid dörren här. Det var allt för nu, sköt om dig. Magnus