Snart dags att slänga julsillen
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När som helst ska jag ta fram skidorna och diagonala ut över snövidderna. När som helst, fast inte just nu, en klar söndagsmorgon med fyra minusgrader och gott om snö . Det är omöjligt.
Ryggen.
Ryggskottet från min cykelfärd genom Baltikum i somras har kommit tillbaka, fast den här gången i vänstra delen av ryggen. Ryggskott är en ömklig åkomma. Alla rörelser sker under smärta och allting går mycket sakta och under stönliknande ljud. Något riktigt medlidande från den närmaste omgivningen är heller inte att räkna med. Ett ryggskott har inte alls samma status på medlidandeskalan som till exempel ett benbrott med gips och krycka. Det går minst fem ryggskott på ett enda benbrott.
Så det är väl ingen idé att ömka sig?
Jag har inte haft mina skidor framme sedan det bedrövliga Vasaloppet för två år sedan. Det som i praktiken tog slut redan i det totala kaoset i första backen. Visserligen släpade jag mig sedan fram till vätskekontrollen vid Smågan, men det gjorde jag enbart för att där fanns bussar som transporterade oss uppgivna till målet i Mora.
En tröst var att jag då bara vara en ömkling bland nära tusen andra.
Fast just nu lider jag egentligen mest av den infekterade stämningen inom varpan. Svenska Varpaförbundet mot Gotlands Varpaförbund.
Det är hat, det är förakt, det är krig.
Vad det hela egentligen handlar om är inte helt kristallklart, men att det under flera år rått en spänd stämning mellan Svenska Varpaförbundet och gotlänningarna är ingen hemlighet. Det Stora Utbrottet kom i senaste numret av varpafolkets tidning Nabben. Tidningens redaktör och förbundets generalsekreterare Thobbe Fosseng skriver i början av tidningen:
Beröm ges i grupp, kritik framförs enskilt, är något många, många borde anamma.
Lite längre fram i tidningen använder samme Thosseng och Varpaförbundets ordförande Lars Henriksen det här språkbruket om styrelsemedlemmarna i Gotlands Varpaförbund:
...missförstånd, felaktigheter, lögner och intetsägande kommentaren i en salig röra... slungar dessutom sin vana trogen ut lögner... inte gjort annat än att spotta och gnälla mot allt vad Svenska Varpaförbundet gör... några förslag kommer aldrig från Gotlands Varpaförbunds styrelse... ständiga smutskastningar... icke konstruktiva kritik... motarbetande och ovilja att engagera sig... i flera år hört ert gnäll... under all värdighet... att ni bara orkar!...
Sådan är alltså stämningen inom varpasporten sju månader innan sommarens SM i Eksta.
Bör nog göra en snölykta, det var så länge sedan.
Vissa saker går bara inte att förstå.
En familj i ett skånskt samhälle bjöd i söndags hem mormor och hennes fästman. Familjens sjuåriga flicka ville visa sina julklappar för mannen och de gick upp till hennes rum på övervåningen.
Där våldtog mannen flickan.
- Det är en fasa som inte går att beskriva, säger flickans pappa.
Nej, varken beskriva eller förstå.
Söndag, uppbrottsdag.
Yngsta dottern åker hem till Stockholm, syster och svåger hem till Kalmar. Katten Asterix kommer att byta sovplats från dotterns säng tillbaka till det varma golvet i badrummet. Jag kan börja gå omkring halvnaken hela förmiddagen igen. Hörnan i skinnsoffan framför TV:n blir åter ledig. Couronnespelet (svågern och jag besegrade lätt dottern och systern) ställs undan till nästa jul. Resterande julsill lär förbli resterande tills den slängs. Dricken är snart slut.
Vardagen är åter här.
En annons från Tekniska förvaltningen meddelar att Efter nyår byter vi hämtvecka för dina sopor.
Jämna hämtveckor byts mot udda och udda mot jämna. Hämtdagen är däremot densamma.
Anledningen till bytet är att det i år kommer två udda veckor efter varandra.
Va? Vecka 52 är väl inte udda!
Tänker jag och kastar mig över almanackan och upptäcker att dagarna 28 december - 3 januari kallas vecka 53. En extra vecka. All min kunskap från skolan om att ett år innehåller 52 veckor gäller alltså inte längre! Enligt Google ligger det numera till så här:
Vecka 1 är den första veckan på året som innehåller minst 4 av årets dagar, eller uttryckt på ett annat sätt, att den vecka som innehåller den första torsdagen på året är vecka 1, eller också att vecka 1 är veckan där 4 januari ligger. Denna standard medför att vissa år kan innehålla 53 veckor vilket inte förekom tidigare.
Detta har tydligen gällt sedan 1972 och jag som inte haft en aning!
Och glöm inte bort att skriva in Ensamma vänners dag den 15 april i almanackan, i den udda veckan 15 då vi i fjol hade sophämtning!
Men inte i år.