Dunbodi i Dalhem öppnade för säsongen förra lördagen och då började också sommaren. Det må regna, hagla eller snöa. När Dunbodi öppnar så är det sommar på Gotland. Detta faktum kan inget ändra på. Om nu någon insnöad fastlänning tror att detta är smygreklam för ett företag som säljer lammskinn, varpor, kubbspel och Gotlandsruss så har vederbörande helt fel. Dunbodi är ett museum som visar hur det såg ut i en lanthandel när farfar var ung.
Jag ringde en gång till Risto Leino och berömde honom för ett alldeles lysande kåseri om EU. Han suckade djupt och sa att det är svårt att skriva om EU som är så korkat att verkligheten överträffar dikten. Inom parentes ska sägas att Risto Leino är den bästa kåsören som någonsin förekommit i de gotländska medierna. Att ingen engagerar honom i dag är en gåta.
Att skriva något om de gotländska politikerna är som Risto och EU. Det går inte att raljera med denna enfaldiga skara. Jag diskuterade saken med min tandläkare i väntan på att bedövningen skulle verka och sista visdomstanden avlägsnas. Frågan var om politiker är dummare än folk i gemen. Vi kom aldrig fram till något entydigt svar. Parkeringseländet är det senaste exemplet. En klok man (politiker märkligt nog) kom med förslaget att göra den första P-timmen fri. Han fick med sig de andra och något sensationellt var på gång. Ett beslut i folkets namn. Men det skulle visa sig att en av småpåvarna inte var med på det historiska mötet. Något sådant beslut kunde man inte ta, i synnerhet inte i hans frånvaro. Och det hela rann ut i sanden. De folkvalda slingrar sig som såpade ålar och duckar som maskrosor under gräsklipparen. Är politikerna till för oss eller är vi till för dem?
Har någon noterat att en gammal gubbe vid namn James Arness lagt sulorna i vädret borta i USA? Jasså inte? Om jag i stället säger Zeb Macahan så vet alla vem jag talar om. Det ska genast fastslås att gubben Arness må ha dött, men att Zeb lever vidare. Min förstfödde son är döpt till Zeb som i sin tur döpte sin förstfödde son till Zeb. Zeb Macahan, Elvis och Fantomen dör aldrig.
Modenamn kan kännas irriterande som en kaktus i pyjamasen. Med hänsyn till vänner och bekanta nämner jag inga. Konstaterar bara att det måste vara ett litet helsike att vara fotbollstränare när var och varannan spelare heter likadant. Med härledning av förnamnet kan man lätt åldersbestämma en person som man inte har träffat. Heter en kille exempelvis Bengt så vet man direkt att vederbörande har fyllt 60.
Jag vill uppmana blivande föräldrar att röra om lite i grytan genom att skippa modenamnen och i stället välja bland följande klassiker (bäst lämpade för grabbar): Göran, Gösta, Ove, Gunnar, Leif, Yngve, Sture, Mats, Rune, Bengt, Ulf eller Kjell-Åke. Handlar det om en liten prinsessa så döp henne till Ingrid, Birgitta, Ulla, Inger, Eva, Gullan, Elisabet, Monika eller Kerstin. Detta leder till en härlig mix som gör det till ett nöje att vara fotbollstränare.
Midsommar är lika med färskpotatis, sill, brännvin och jordgubbstårta. Jag avstår allt utom tårtan. Simma lugnt!