Min sons flytt från Stockholm till Örebro förvandlade en pigg kraftfull sjuttiofemåring till en ledbruten åldrad gubbe, visserligen fortfarande sjuttiofem, men i skick som en hopplöst gisten eka. Eller en överårig ledbruten urmjölkad ko med högsta önskan om en befriande nödslakt. Om ni förstår den liknelsen bättre.
Sonen flyttade från en liten enrummare till en annan enrummare. Hur i h-e kan så små ytor rymma så mycket möbler, böcker, husgeråd, kläder och diverse prylar?
Och jag som i så många år samlat på mig i två fristående hus, en friggebod, ett hönshus med tillbyggt förråd och ett växthus. Aldrig ska jag flytta.
Sterbhuset får ta hand om det!
Pekka, tuppen, partiledare för Högsta Hönsen (HH), presenterade i helgen partiets valmanikalas (!?) vid en presskonferens i hönshusets plenisal. Enda närvarande tidning var Leghornbladet , vars politiske reporter påpekade att det heter valmanifest, inte valmanikalas.
– Är det någon skillnad på fest och kalas kanske va? svarade en mycket irriterad Pekka, som ilsket högröd, nästan lila, i kammen tillade:
– Besserpisser!
Därefter avslutades presskonferensen i största tumult.
När jag för någon vecka sedan efterlyste en god billig gotländsk hushållsost var jag, inser jag nu, inte tillräckligt insatt i den bistra verkligheten.
Jag använde Ockelbo Ost i Gästrikland som exempel. Deras ost köper jag ofta. Och kan man göra god billig ost i Ockelbo, så borde det väl gå även på Gotland. Tyckte jag.
Nu vet jag: Ockelbos hushållsostar tillverkas i Tyskland, Holland och på Åland efter Ockelbos recept. Mjölkproduktionen i Sverige är för dålig för att man ska kunna satsa på billig lokalproducerad ost.
– Är vi beredda att betala 30 kronor mer per kilo för att bönderna ska få mera betalt? säger Göran Ström , vd vid Ockelbo Ost i en intervju i lokala Arbetarbladet .
Några personer i mjölkbranschen på Gotland ringer och säger ungefär samma sak:
– Arlas monopol i Sverige har gjort allting för alla, producenter och konsumenter, så mycket sämre.
En av årets höjdpunkter, VM i dricke , närmar sig. Det blir ungefär som vanligt. Dagen före tävlingen åker jag runt på Gotland och hämtar tävlingsbidrag i femlitersdunkar. Det brukar bli ett trettiotal. Tävlingsdagen (4 oktober) samlas juryn och provsmakar (utan att spotta ut). Därefter stort kalas och prisutdelning på Holmhällar.
Årets jury är i stort sett klar. Men det fattas en person, ”Kvinnan av folket” . Så kontakta mig! Enda kravet: Du måste tycka om dricke.
Tidig morgon: Sol. Vindstilla. Tyst. Fortfarande 16 grader i vattnet.
Än en gång: Aldrig att jag kommer att flytta!