Sparka inte ut Mohammed och Ali
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En gång frågade jag henne vad hon egentligen tycker om att vissa människor har städhjälp hemma.
- Ja det är väl bra för dem. Det skulle jag själv gärna ha haft, om jag hade haft råd.
Det var efter det som jag blev emot RUT -avdraget. Och lämnade alla högerriktade tankar bakom mig.
Christopher Pohlhemgymnasiet hade Sverigedemokraterna i topp tre under skolvalet. Mats Pettersson var klockren när han i onsdags skrev att både lärare och föräldrar har misslyckats enormt. Att han dessutom nämnde vilken könstillhörighet de flesta som går på Christopher Pohlhem (och de flesta som röstar på Sverigedemokraterna överhuvudtaget) har var ju bra det också. Det är ju männen. De unga männen. De unga männen är så rädda för Mohammed och Ali att de vill sparka ut dem ifrån landet. Själv är jag mer rädd för Pelle och Kalle med rakade skallar, rottweilerhundar och hakkors intatuerade, än för Mohammed och Ali. Mer rädd för de som går och kryssar Sd imorgon än för de som vill bygga moskéer och bära slöja.
Från en sak till en annan? Någon som läst "Hundraåringen som hoppade ut ur fönstret och försvann" i sommar? Svarade du ja nu så misstänker jag att du är en medelålders man. Lite småkulturell sådär. Bär skjorta på jobbet. Hur som helst så är jag så förbluffad över den här boken. Eller snarare över alla dessa hyllningar.
De medelålders männen med sina skjortor och mittbenor står upp och saluterar denna bok. Denna bok som får mig att somna varje kväll. Efter två rader. Jag fattar inte grejen? Tycker tonläget i boken är drygt.
Tycker huvudkaraktären, Allan, är som en direkt personifiering av just medelålders män. Boken är lättläst, språket är enkelt. Vore den skriven av en kvinna skulle den direkt hamna i det bespottade facket "chic lit".
Men nu är det ju en medelålders man som skrivit boken och då hyllas den av likasinnade. Och eftersom de medelålders männen är de som styr världen, så kommer den medelålders manliga författaren att bli stenrik på den medelmåttiga boken.
Vad jag själv läser? Utvandrartrilogin av Vilhelm Moberg, för andra gången. Och "Mor gifter sig" av Moa Martinsson för första gången. Fattar inte hur jag har kunnat missa den boken! Den suger tag i mig! Håller mig vaken till långt in på nätterna. Fascinerar mig. Drygt va?!
Här följer nu en lista över vad jag inte ska rösta på imorgon:
Moderaterna - jag tycker inte att klasskillnaderna behöver späs på.
Centerpartiet - för att deras ungdomsförbund vill legalisera prostitution och det vill inte jag.
Folkpartiet - jag vill inte se hårdare tag i skolorna, snarare mjukare.
Kristdemokraterna - jag föredrar att bli ledd av en levande ledare och inte en som varit död i över 2000 år.
Miljöpartiet - gillar dem starkt, men det är det där med bilarna och landsbygden som stör mig.
Sverigedemokraterna - för att jag gillar invandrare.
Piratpartiet - jag slösar inte min röst på sådant fjanteri.
Kvar att välja mellan: Sossarna, Vänsterpartiet och Fi. Svåraste blir den lokala rösten. Jag slits svårt mellan sossarnas Meit Fohlin och vänsterns Anna Maria Bauer. Båda kloka människor som jag tror skulle göra mycket gott på den här ön. Så det blir svårt. Klart är i alla fall att jag uteslutande kommer att rösta på kvinnor. Jag kvoterar, kan man säga. Jag röstar kjol.
Ni andra får rösta för och på vad ni vill, så länge ni ger fan i att rösta ut Mohammed, Ali, Fatima och Sibel.
Vi behöver dem.