Spela inte dragspel naken!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vet inte om jag ska sörja den vinter som inte blir, eller glädjas åt den vår som redan är.
Sorg för att det inte blir en enda meter skidåkning på snö före Vasaloppet. Glädje över att det snart är ljust redan klockan sju och att jag ännu inte behövt ta upp ekan.
Står och drar stavtag med min gummislang och låtsas att jag med bra glid och gott om krafter just rundar klockstapeln i Mora två hundra meter från målet.
Samtidigt ser jag genom fönstret att två pilfinkar redan börjat inreda en av fågelholkarna, vilket oroar mig.
Jag spurtar med min gummislang och precis före mållinjen kör jag förbi en totalt utpumpad Lars Thomsson, kommunalrådet.
Så nog finns det även anledning att glädjas.
Min ilska från förra veckan har inte minskat. Bankerna, bland annat min egen, har under många år fått sina kunder att spara pengar i fonder och sedan tagit ut orimligt stora arvoden för det. Jag skrev i förra krönikan att jag, även om jag personligen haft tur att inte drabbas, nu funderar på att byta bank.
Ett flertal läsare med samma ilska som jag har hört av sig. Min egen son i Malmö tipsar om JAK Medlemsbank, en kooperativ bank där man inte får någon ränta på insatta pengar, men heller inte betalar ränta när man lånar pengar. Martin Andersson i Rone är medlem i den banken:
Vårt topplån på huset är således billigare än bottenlånet, som vi har i snuskbank.
Christer Niklasson i Visby rekommenderar mig att läsa tre böcker - Ruinmakarna, Rångivarna och Skambankerna - av Lars Ohlsson. Där får man svar på det mesta om bankernas girighet, skriver han.
Per Johansson i Stenkumla skriver ett mejl om konsten att rätt placera sina pengar:
Om man köpte Eriksson-aktier för 100 000 kronor för cirka tre år sedan, så är de värda 4600 kronor i dag.
Om man var klok för tre år sedan, gick på bolaget och köpte starköl för 100 000, drack ur dom, hade trevligt och i dag går och pantar tomflaskorna så får man 6741 kronor!
Det är därför grabbarna på torget i centrum kallas för A-laget.
Själv har jag ännu inte bestämt mig vad jag ska göra.
Ensam hemma och ingen direkt insyn utifrån, då brukar jag ta mig vissa friheter.
Dock ska jag sluta spela dragspel naken.
Ni anar inte vad nedre delen av bälgen kan ställa till med.
Läste för en tid sedan att Gotland är det hästtätaste länet i Sverige. Det förvånar mig inte, för överallt ser man betande hästar.
Men hur har hästarna det egentligen? På väg hem från veckans dragspelslektion, med "Små grodorna" i hemläxa, träffar jag en kvinna som är mycket upprörd över hur folk behandlar sina djur.
Hon säger att det blivit ett mode att ha egna hästar, men många har inte tillräckligt med utrymme för det.
- Här nere på södra Gotland har jag sett otaliga fall av rent djurplågeri. 3-4 hästar som trängs i inhägnader som bara är några kvadratmeter stora. Där står de och trampar i gegga en bra bit upp på benen, utan möjlighet att springa omkring och utan tillgång till färsk bete, säger hon.
Och när jag fortsätter hemåt ser jag på två ställen två respektive tre hästar i inhägnader, som inte tillåter mer än några fåtal steg i varje riktning. Det finns bestämmelser för hur stort utrymme mina höns ska ha, så då måste det väl också finnas lagstadgade krav på hur stor en hästhage ska vara?
Vid kvällens inspektion av hönshuset saknas en av hönorna. Transan. Inte heller morgonen därpå syns hon till.
Pekka, tuppen, är orolig.
- Är det räven? säger han med darr på rösten.
- Nej, jag tror Transan har rest och hälsat på sin faster i Fleringe, säger jag.
- Har hon en faster i Fleringe?
- Ja.
- När kommer hon tillbaka?
- Kanske i morgon, eller kanske stannar hon kvar där. Hennes faster är nämligen sjuk och behöver hjälp, säger jag (var får jag allt ifrån?).
Eftersom hönsen regelbundet brukar läsa tidningen, skriver jag för säkerhets skull följande på det gamla hederliga "rövarspråket", som hönsen nog inte behärskar:
Hökokenon haror nonogog totagogitot henonnone!
Ni som någorlunda regelbundet läser den här krönikan, vet att jag gillar tävlingar av olika slag. Gärna lite udda sådana.
Här kommer en ny: Skriv en novell med sex ord!
Idén har jag snott från Dagens Nyheters NoN-sida som just nu har en sådan tävling. I torsdagens tidning publicerades ett mejl från Peter Pettersson i Hellvi, fårfarmaren ni vet, som berättade om Ernest Hemingway, som en gång slog vad om att han kunde skriva en berättelse med bara sex ord. Vilket han också gjorde: For sale: baby shoes, never worn (Till salu: baby skor, aldrig användna). Enligt Hemingway själv är det det bästa han någonsin skrivit.
En av fårfarmarens personliga favoriter är den här av science fiction-författaren Harry Harrison:
TIME MACHINE REACHES FUTURE!!!nobody there (TIDSMASKIN NÅR FRAMTIDEN!... ingen där...).
Så författa på, priser utdelas!
Av okänd anledning har pilfinkarna nu slutat bygga.
Det gläder mig.