3 januari
Varför kan inte jag, som andra människor, sova ut morgonen efter en riktigt sen natt?
En nyårsnatt till exempel.
Efter middag, tolvslag, bubbelvin, titt på raketer i fjärran och en högljudd turnering i couronne (sämsta laget vann) vaknar jag klockan sex! Omöjligt att somna om. Jag minns inte när jag senast sov längre än till åtta.
Jag längtar inte efter att få sova till tolv, då skulle dagen var förstörd. Men åtminstone till nio, någon enda dag!
Gärna efter en nyårsnatt med couronne.
För att ändå hålla humöret uppe tänker jag den här första dagen på året enbart skriva om trevliga saker. Om den här annonsen till exempel:
Wisby Simsällskap erbjuder crawlkurs för vuxna.
Som jag har längtat! De tuffa killarna i Slite, de som hade framgång hos tjejerna, kunde alla crawla. Bästa av alla crawlade "Bäcke".
Vi bröstsimmare däremot, inga tjejer tittade på oss med andra blickar än föraktfulla. Inte ens det förresten, för de hade fullt upp med att hela tiden titta på "Bäcke".
Självklart försökte jag också lära mig crawla, men det var något med kombinationen simtag och andning som inte riktigt fungerade. Det gick hyfsat bra i cirka tio meter, men sen drunknade jag.
Nu har jag gett upp, men om jag bott lite närmare Visby då hade jag självklart anmält mig till kursen.
Pekka, tuppen, är mycket stolt över sin egen privata mejladress - pekkatupp@telia.com - för han har fått en hel del brev från Åsa, Laila, Mari-Anne och Hillevi. Och fnågra tjejer till, enbart tjejer!
En av mellandagarna kommer han klivande i snön och ser bekymrad ut.
- Jag har fått ett brev från någon som heter Viagra, men jag fattar inte riktigt vad hon vill, säger han.
- Bry dig inte om henne, du klarar dig bra ändå! svarar jag.
Då berättar han upphetsat att han även fått mejl om att han vunnit miljontals kronor på olika lotterier. Pengarna utbetalas så fort han skickar in sitt lösnord och numret på sitt bankkonto.
- Men jag har inga såna, säger han.
- Lika bra det, svarar jag.
- Så jag skickade in dina istället. Men kom ihåg att det är mina pengar!
Jag har nu tvingats byta lösenord och spärra alla mina konton.
Perfekt väder för en nyårsdag, dagen efter Festen. Nästan storm och snöblandat regn, så det finns ingen som helst anledning att vistas utomhus. Sol och vindstilla däremot en sån här dag kräver skidåkning eller långa promenader. Ett nytt år, ettnytt sundare liv.
Jag har redan åkt skidor några gånger den här vintern, men jag kan inte påstå att det varit något större nöje. Djup snö och inget skidspår, för så här långt söder om stan har vi inga maskiner för sånt. Tre kilometer slit åt ett håll och därefter lika långt och nästan lika mycket slit tillbaka igen.
Nästa dag bör det vara lite lättare, kan man tycka, det finns ju redan ett spår. Nej, det gör det inte alls, för mera snö och kraftig blåst har under natten förstört allting.
Och att i det här vädret ge sig ut och spåra ytterligare en gång, det kan väl ingen begära? Dessutom ska all snö töa bort i slutet av veckan, berättar meteorologen i TV.
Så jag stannar inomhus och fortsätter mata järnkaminen med ved.
Gud nåde småfåglarna om de inte bosätter sig i mina holkar i vår,
så mycket pengar som jag redan lagt ut på fågelfrön den här vintern!
Albin, mitt sexåriga barnbarn, är på besök. Mamma, pappa och syskon är kvar i Stockholm.
Det är länge sen jag hade vårdnaden om barn i den här åldern, så jag har glömt bort en del. Till exempel att de inte äter någonting. Hur överlever de? Jag har också glömt att dessa midjehöga varelser har ett ytterst begränsat ordförråd, som i stort sett enbart består av "Nej!", "Måste jag?" och "Det får jag göra hemma!"
Och det kommer som en total överraskning att dagens sexåringar hellre sitter inne och tittar på en dvd med Pingo, än är ute i friska luften och grillar korv med sin morfar. Dam som stannar till ute på vägen och säger något om att det är mysigt med korvgrillning. Men efter att jag i fem minuter beklagat mig över min ensamhet vid grillelden håller hon med mig.
- Vi är nog den sista generationen utomhuskorvgrillare!
- I alla fall vintertid, svarar jag, för helt vill jag ändå inte förlora hoppet.
Kommer på en grej som jag faktiskt var väldigt bra på när jag var ung i Slite. Mycket bättre än "Bäcke" till och med.
Jag var en baddare på att simma långt under vattnet. Trettiofem (35) meter var mitt rekord. Men vad hade jag för glädje av det, tjejerna blev inte det minsta imponerade.
Det var ju crawla som gällde.