15 april
Håller fortfarande på och ställer allt till rätta efter påskens gäster.
De kom och vände upp och ner på det mesta. I all välmening naturligtvis, för de ville ju ”inte vara till besvär”. Så de skyndade till affären och handlade och sen hem och lagade mat och diskade och plockade ut och in i skåp.
Men de handlade alldeles för mycket och gärna sånt som jag redan hade hemma. Det blev mat över och porslin, bestick och kastruller hamnade på helt främmande platser. Det tog en hel vecka innan jag hittade stekgrytan bakom behållaren för matavfall under diskbänken!
Så nu försöker jag desperat hinna äta upp sånt som ännu inte hunnit bli dåligt. I kväll blir det inlagd sill, en bit upptinad omelett och ett antal färdigstekta prinskorvar. Soppskålar, glas, bestick och kryddburkar är äntligen tillbaka på sina ursprungliga platser.
En rest från påskbesöket är också en stor flaska mineralvatten naturell. Jag har aldrig fattat varför folk köper vanligt vatten på flaska. Jag gillar kolsyrat mineralvatten smaksatt med citron, men vanligt vatten det finns ju i kranen! Gratis och gott.
Jag brukar läsa Dagens fråga i tidning och på webben och tycker nästan alltid likadant som majoriteten. Men de senaste veckorna har jag flera gånger haft avvikande meningar. Jag finns till exempel med bland den minoritet på 10 procent som har förtroende för våra gotländska politiker. 90 procent tycker det motsatta.
När jag flyttade hem till Gotland efter en massa år som reporter i rikspressen och tog hand om Östnytt på Gotland, då var det bara ett fel med jobbet. Inte en enda maffig politisk skandal att avslöja!
Att även gotländska politiker klantar till det och ”får på pälsen” är naturligt. Men mig veterligen har TV:s ”Uppdrag granskning” ännu inte behövt göra en enda resa till Gotland för att avslöja korrupta politiker.
90 procents missnöje, det blir enbart löjligt!
Oroar mig mycket för björkallén vid Björkhaga i Sanda. Den flera hundra meter långa allén, som Ylva-Marie Rosenqvist och Krister Sjögren planterade med fullvuxna träd för att slippa vänta en himla massa år på en färdig allé.
Fast det ser kritiskt ut. Senast jag passerade lutade många björkar betänkligt och såg mer eller mindre döda ut. Snart är det lövsprickning och då får vi veta om där finns något liv. Jag håller tummarna.
Valet och kvalet. Stanna där jag bor eller flytta?
Perioder när jag mår dåligt vill jag flytta och då studerar jag fastighetsannonser och går på husvisning. Men det finns även dagar då jag jobbar hårt i trädgården, bränner kvistar och löv, köper frön (västeråsgurka, rödbetor, bondbönor...) och funderar på ett nytt staket runt trädgårdslandet, så att hönsen inte kan komma in och sprätta upp det jag sått.
Dessa dagar mår jag bra och har inte en tanke på flytt. Som i går.
Men i dag. Ett viktigt papper, som jag borde ha skickat, har blivit liggande på skrivbordet alldeles för länge. Mer behövs inte, jag blir svettig och får nackspärr. Det är inget fel på min nacke, men när jag blir stressad knäpper det ofta bara till. Psykosomatiskt. Som tur är så regnar det och jag kan med gott samvete stanna inomhus och städa och undvika att träffa folk.
Letar bland hus till salu, men hittar inget lockande.
Saxen, var har mina påskgäster lagt den?