Stora och fina eller färdigkokta på två minuter?

Foto:

Gotland2014-06-16 06:08
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad tänker de på?

Sommarlov. På vägen ner mot hamnen passerar en traktor med släp. Bakom björkris och målade plakat står sju (kanske är dom åtta) barn som nu gått ut 6:an i Öja skola. Inget tjo och tjim eller gälla lyckoskrik, bara en högtalare som hostar fram någon hitlåt medan kortegen i låg traktorfart kör ner till hamnen, vänder och sen upp mot samhället igen.

I höst är det högstadiet i Hemse som gäller, två och en halv mil hemifrån. Ett stort och viktigt steg, mellanstadiebarnen blir tonåringar. Mycket nytt och annorlunda, i stora Hemse kan allt hända. Ett helt år har de varit äldst i den lilla skolan i Öja, i högstadiet blir de yngst. Rädda eller förväntansfulla? Svårt att säga, de ser så allvarliga ut. Jag vinkar och en flicka höjer tveksamt handen, men någon riktig vinkning blir det inte.

Vad tänker hon på?

Jag har inte berättat hur det gick med min strid mot stora Transportstyrelsen.

Jotack, det gick bra.

TS godkände inte mitt foto när körkortet skulle förnyas. ”Fotot är felexponerat”, förklarade en tjänsteman. Jag härsknade till och skickade tillbaka fotot med ett skriftligt tillägg: Min näsa blir röd, precis som fläckarna i pannan, när jag vistas i solen. Fenomenet är en hudsjukdom som heter basaliom och har absolut ingenting med felexponering att göra.

Att jag ser ut som jag gör beror på en dumdristig ökenvandring barhuvad i stekande sol under inbördeskriget i Jordanien 1970.

En vecka senare fick jag mitt körkort. Av humanitära skäl förmodligen.

GT:s artikelserie Den Inre Kretsen om herrklubbarna på Gotland är intressant. ”Tjänster och gentjänster tonar fram som en icke oväsentlig del i detta sällskapsliv”, skriver reportern Åsa Sveds.

Självklart ska journalister, poliser och beslutsfattande politiker inte vara medlemmar i liknande sammanslutningar. Jag har hastigt ögnat igenom medlemslistorna utan att hitta något anmärkningsvärt - inte förrän i senaste reportaget om Odd Fellow. Där finns Mats Wihlborg, åklagare på Gotland. Om någon av hans Odd Fellow-bröder skulle hamna i rätten, bör då Wihlborg vara åklagare? Naturligtvis inte. Vad säger hans arbetsgivare Åklagarmyndigheten?

Klockan 10.00 på fredag, midsommarafton, gräver jag upp den första potatisen.

Stora och fina, eller färdigkokta efter två minuter?

Läs mer om