5 mars
Nu är det bevisat. Vi här nere på sydligaste delen av ön har det inte för fett.
Den här tidningen publicerade i veckan namnen på de högst avlönade personerna på Gotland och de med högst total inkomst.
Bland de hundra högsta löntagarna är bara en bosatt på Storsudret. Och på 100-inkomstlistan platsar bara två. Av de sammanlagt två hundra gotlänningar som kan leva i "sus och dus" är bara sjutton bosatta söder om Klintehamn!
Den nystartade akutinsamlingen "Storsuderhjälpen", bankgiro 5612-5453 (mitt), väntar på ditt bidrag!
Apropå egentligen ingenting, men jag tycker det är något spännande med en annons som börjar så här:
Deltagarna i Stånga Myrs dikningsföretag av år 1967 kallas härmed till sammanträde...
På 1960-talet fanns det alltså fortfarande myrar på Gotland!
Nu i veckan ska pappa begravas. Han blev 98 år, men jag trodde länge att han skulle bli hundra. Det ville han också själv, för han såg fram emot det obligatoriska gratulationsbrevet från kungen och Silvia som alla hundraåringar får.
Men redan för drygt ett år sedan anade jag att det varken skulle bli hundraårskalas eller gratulationsbrev. När jag kom hem till honom i Lomma upptäckte jag att väggklockan i vardagsrummet hade stannat. Pappa som alltid varit så noga med att dra upp den!
- En väggklocka får aldrig sluta slå! sa han en gång när han besökte mig i Burgsvik och min väggklocka hade stannat. Det gör den ganska ofta och det kan gå dagar innan jag noterar att den inte längre slår sina regelbundna hel- och halvtimmesslag. Kanske tillhör jag den sista generationen med klocka på väggen, som måste dras upp och som slår två gånger i timmen?
Jag fick fart på pendeln i pappas klocka, men när jag kom tillbaka nästa gång hade den stannat igen. Och pappa visste inte hur länge det varit så. Jag minns min spontana tanke:
Pappa kommer nog inte att bli hundra år!
Under min senaste vistelse med övernattningar i Visby passade jag på att åka ut till Rävhagen och kasta varpa. Här träffas ett antal kastare två gånger i veckan året runt och tränar. Oavsett väderlek, temperatur och snödjup.
Mest gubbar i över övre medelåldern, men den störste entusiasten är den relative ynglingen Janne Larsson i Mulde varpaklubb. Tack vare denne Larsson och Mulde, inte enbart med tanke på det som varje måndag och onsdag händer i Rävhagen, finns det fortfarande hopp om att varpan på Gotland trots allt överlever.
Men på andra sidan Östersjön, på fastlandet, minskar antalet kastare och varpaklubbar i rasande takt och risken är att svenska mästerskapen och DM på Gotland i framtiden blir en enda tävling. Så illa är det.
Trots barmark avgjordes på söndagen hönsens stortävling på skidor. Det tvåhundra meter långa kraftprovet Hönsvasan.
Ingen kom i mål.
De fyra startande hönorna blev kvar vid första matkontrollen (solrosfrön och köttbullar) och tuppen Pekka fick kramp och sjönk ner i det vattensjuka potatislandet och kunde inte komma loss.
- En formidabel arrangörsskandal, jag hade ju segern som i en liten påse! fräste Pekka ilsket när jag till slut lyckades gräva upp honom och skidorna ur geggan.