14 maj
Det var då ett evinnerligt åkande! Färjan fram och tillbaka förra helgen och nu är det dags igen.
Då, för en vecka sedan, var jag med två av mina barn på Åland. Trevligt, men inte är helt optimalt att resa med personer som har en helt annan dygnsrytm än jag. Mina tidiga (före klockan tolv) i förväg planerade promenader i den vackra åländska naturen fick jag därför göra ensam. Sedan tillbaka till hotellet för att få upp ungarna så att de inte missade frukosten. Och på kvällarna somnade jag medan de satt upp och hade trevligt. Detta mest som upplysning och tröst för andra föräldrar som säkert känner igen sig.
Ni är inte ensamma!
Den här gången är jag på väg till Stockholm för att träffa en gammal kompis från kvällstidningstiden. Jag ska också vara "billots" för en kvinna från Norrbotten som ska ner till Gotland med bil. Hon är livrädd för att inte köra rätt väg genom Stockholm ner till Nynäshamn och därmed missa färjan.
Hon är portier på ett hotell i Boden där vi kastade SM i varpa i Boden i fjol. Hotellet fylldes av gotländska varpakastare och hon blev snabbt allas favorit för att hon var så trevlig och hjälpsam. Hon till och med åtog sig att tvätta våra skitiga trasor som vi torkar av varporna med!
Hon fick höra mycket om Gotland, inte bara om varpa, under SM-veckan och eftersom hon aldrig varit på Gotland, så sökte hon och fick ett sommarjobb på ett hotell i Visby. Men utan lots genom "livsfarliga" Stockholm hade hon kanske aldrig vågat ge sig i väg. Jag får tre fisknät som tillhört hennes man för besväret.
Det kommer snart att gå fullständigt åt fanders med vår gotländska nationalsport varpan. Vi är ett antal överåriga gubbar, några ännu icke pensionerade och ett fåtal ungdomar som fortfarande håller på. En tynande skara.
Det enda positiva just nu är Mulde VK, en relativt ny förening som lagt ner ett gigantiskt arbete för att popularisera sporten. Men nu börjar även entusiasterna i Mulde tröttna. Till årets första tävling förra helgen hade Janne Larsson och de övriga i klubben skaffat fina priser, bland annat resor till fastlandet och Gotska Sandön.
Det kom åtta tvåmannalag. Det är bara att skämmas!
De som någon varit på Gotland har alltid trevliga minnen att berätta och längtar tillbaka. De som ännu inte varit på ön är nyfikna och frågar mycket. Det uppstår alltid trevliga och positiva samtal.
När jag var på Åland provåkte jag en av Mariehamns gratisbussar. På bussen träffade jag en gammal åländsk fiskare som berättade mycket om Klintehamn där han legat många gånger med sin fiskebåt.
- En fantastisk tid! sade han och frågade om jag hade lust att följa med honom hem så skulle han bjuda på kaffe och visa fotografier från Klintehamn. Men jag hade inte tid.
Och på hotellet berättade ägarinnan att en av hennes stora favoriter är en kvinna på Gotland som är guide. Några gånger varje år kommer hon till hotellet med gotländska grupper.
- Hon är väldigt trevlig och så är hon alltid klädd i stora fantastiska hatter, berättade hon.
- Anna Ulmstedt? svarade jag.
- Just det!
Jag lovade att krama Anna när jag träffar henne nästa gång.
Och Gotland, ta väl hand om portiern från Boden!