Nu ska jag skriva en krönika som jag redan i förväg vet kommer att reta Ingrid Thunegard så till den milda grad att vi nog alla kan räkna med ett beskt och kanske rent av lite elakt svar ifrån henne på ledarsidan inom bara några dagar.
Den ska handla om preventivmedel. Och om dagis.
Vi börjar med preventivmedel.
I skolan läser vi just nu om hälsa och genus. Vi har fått se siffror på i vilken utsträckning tjejer och killar går till ungdomsmottagningen när de är i den åldern. Siffrorna visar väldigt klart och tydligt att det är främst tjejer som går till ungdomsmottagningen. Killar gör det helst inte.
Tjejer, de går till ungdomsmottagningen för att testa sig. För att få tips om preventivmedel och för att få preventivmedel utskrivna. Det får dom med glädje av de välvilliga barnmorskorna där. Spelar ingen roll om tjejen är tretton eller sjutton. Har hon haft sex måste hon skydda sig. Skydda sig mot de stora stygga pojkarna och deras spermier.
När preventivmedlen kom, någonstans långt tillbaka på Ingrid T:s tid, så blev Ingrid och hennes kompisar jätteglada!
Yes! Äntligen kan vi bestämma själva om vi vill ha barn eller inte! Det gick nämligen inte innan det. Varken män eller kvinnor kunde tidigare bestämma när de skulle bli föräldrar.
Men eftersom tiden såg ut som den gjorde spelade det egentligen ingen roll för männen. De tog ändå inte hand om barnen, för det gjorde ju kvinnorna.
Så kvinnorna fixade sitt skydd. Sitt skydd mot männen och deras vildsinta spermier.
När dagis kom, långt tillbaka på Ingrid T:s tid, så blev Ingrid och hennes kompisar jätteglada! Nu kunde de äntligen få jobba i frid och ro inte behöva tänka på barnen jämt! Jippie!
Äntligen fick kvinnorna en chans att bli ekonomiskt oberoende av sina män och de blev det och skilsmässoantalet steg och alla kvinnor var nöjda och glada!
Tidigare hade kvinnorna inte kunnat jobba, eftersom de varit tvungna att ta hand om barnen. För männen spelade det ju ingen roll, för de tog ändå inte hand om barnen. Men kvinnorna fixade sitt dagis.
Och här står vi nu, ett antal år senare. För några veckor sedan fick jag ett mejl från en tjej som skrev att alla de preventivmedel hon ätit sedan tidiga tonåren, hade satt hennes hormoner ur balans och att hon nu var tvungen att äta mediciner för att överhuvudtaget få tillbaka sina kvinnliga hormoner.
Kvinnor och tjejer runt omkring mig kämpar dagligen med besvär på grund av preventivmedlens biverkningar. Unga tjejer som grupp mår skit, ja men gissa varför?
Både mammor och pappor gråter och lämnar sina barn på dagis varje dag. Ettåringar får spendera hela, långa ensamma arbetsdagar på institutionen som faktiskt dagis är. Barnen gråter, föräldrarna gråter och dagispersonalen gör ett fantastiskt jobb med barnen och även med föräldrarna som alla lider av ett stort, kollektivt, dåligt samvete.
Och man undrar liksom vad det var som gick fel? Och jag vet, det var inte ditt fel, Ingrid. Jag är övertygad om att ni gjorde vad ni kunde. Men alla ni karlar! Varför finns inga preventivmedel som ni kan proppa era kroppar fulla med? Varför behöver ni aldrig gå på ungdomsmottagningen?
Varför kan ni inte själva ta ansvar för er sexualitet? Och varför i helvete kunde inte ni ha stannat hemma med ungarna?
Idag, år 2011, har vi ett helt system uppbyggt runt mäns ovilja att ta ansvar. Ovilja att ta ansvar för sin sexualitet och därmed även för barnen. Ett helt system gjort för att män ska kunna fortsätta jobba och ligga, som om ingenting har hänt.
Det stinker.