Tack till alla som hyllat och dissat mig
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I början fick jag mycket mail och jag besvarade vart enda ett. Sen fick jag ett barn till och slutade där med även att besvara mejlen jag fick. Numera gör jag det bara ibland, när jag får tid. Jag läser dock alla.
Det första året fick jag två handskrivna brev från två äldre personer, vilka jag besvarade på hemmagjorda julkort samma år. Andra året fick jag endast ett handskrivet brev, ifrån en anonym kristen person som hade några väl valda ord att säga till mig om mina skriverier om religion. Eftersom detta var anonymt kunde jag inte skicka något hemmagjort julkort till julen. Det var synd, för jag hade en grym skiss av Jesus på gång.
Oftast är det glada mail jag får. Fina ord. Särskilt efter att jag efterlyste respons från mina kvinnliga läsare. Jag tror tjejerna gillar mig. De känner igen sig. Och de, kvinnorna, kan skriva så vackra ord att man blir alldeles varm om hjärtat.
Männen hör mer än gärna av sig och även därifrån kan jag få riktigt fina ord.
Jag får något mejl efter varje krönika, oftast från män. Jag tror även att de flesta som skriver på helagotlands forum är män, men några kvinnor finns det där också och dessa brukar oftast försvara mig när Folke och gänget mördar mig verbalt.
På forumet på helagotland kan man läsa de mest avskyvärda kommentarerna efter mina krönikor ibland. I princip efter varje krönika är det någon som skriver att jag är naiv. Naiv. När jag skriver om familjeliv eller andra personliga saker skriver de att sånt vill de inte läsa om i sina morgontidningar. Om Bisons nakenbad och Mats svenssonliv läser de däremot gärna. Någon skrev en gång att denne kände någon högt uppsatt skribent som hade sagt att min krönika var det sämsta han hade läst. Någon skrev att jag hade fått jobbet endast genom mina tidigare kontakter på GT. Någon annan skrev att mina krönikor endast är roliga att läsa om man känner mig personligen. Och så fortsätter det. I all oändlighet.
Jag fick inte det här jobbet genom mina kontakter. Det hela skedde helt bakom ryggen på min kontakt och jag tror inte att Ulf lät mig börja skriva bara för att blidka en annan person. Jag tror heller inte att Ulf ångrar att han lät mig börja skriva här, för nog fan har det blivit lite drag här, sedan jag kom!
Särskild kritik jag minns att jag fått är dels efter att jag skrev att jag lärt min dotter att nationaldemokrater är "iss och blä", under ett besök på Almedalsveckan. Det tyckte folk var omoget. Krönikan om ko-släppet upprörde en dam och den om mensblod i sängen var inte så uppskattad på forumet.
Den mest uppmärksamma krönikan hittills är den då jag råkade nämna att jag tycker att jag själv är duktig. Jäklar vilket liv det blev. Jag har dock ej ändrat mig i den ståndpunkten utan står kvar vid att jag är rätt duktig ännu.
Krönikan där jag skrev att folk var löjliga som hetsade upp sig över att båtarna eventuellt ska gå långsammare och mindre ofta, är den krönikan som jag fått mest beröm för under dessa två år.
Jag fick fina mail efter krönikan om min bortgångne far och efter den om det gamla slitna huset som vi hade köpt. Efter krönikor om våldtäkt har jag också fått uppskattning. Jag har fått beröm från diverse lokalkändisar, men den gamla strebern, Risto Leino, envisas dock med ständiga dissar i form av små "fyndiga" dikter på ledarsidan.
Jag fick kritik efter att jag skrivit att jag inte ville "fasta inom äldreomsorgen". Den tog jag åt mig väldigt mycket av och tar här med tillbaka hela den meningen. Det var klumpigt skrivet och de som verkligen kämpar på inom äldreomsorgen har min djupaste respekt. Det är ett svårt, viktigt och väldigt härligt yrke.
Nu låter det som att jag fått endast kritik och skit ända sedan dag ett, men så är det givetvis inte. Jag har nog aldrig fått så mycket beröm i hela mitt liv som sedan jag blev krönikör här i GT. Tack till alla er som hyllat mig och dissat mig och ifrågasatt mig. Ni gör mig gladare, starkare och smartare för varje lördag som går. Puss på er!