Tänk att du har mig för ögonen resten av livet

Gotland2009-04-24 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Du vet, längst ner till höger på sidan, den svartvita bilden där. Det är jag. Det är inte mycket att göra åt, det är så jag ser ut. Jag har lärt mig leva med det.
Frågan är om du har det? Eller om du skulle kunna göra det?
Tänk dig att alltid se mig framför ögonen, vart du än tittar.
Inte en synfelsfläck, inte galopperande starr utan Ihreskog som alltid skymmer sikten.
Hur skulle det vara?
Var du än är, vad du än gör så poppar jag in framför dina ögon som den där "Ara-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pariap"-galningen som driver Kalle Anka till vansinne på julafton.
Poppar fram två centimeter från ditt ansikte, hur skulle det vara?

När jag var liten önskade jag mig en knapp att trycka på för att få tv-rutan inkopplad i ögonen så det gick att se "Familjen Flinta" utan att tvingas hålla blicken fäst på tv:n.
Man blev, och blir, ju så trött i nacken ibland och ville, och vill, bara lägga sig på rygg ett tag eller gå på toa men helst inte missa handlingen.
Ett knapptryck bara så finns tv-bilden i huvudet vart du än tittar.
Den uppfinningen önskade jag fanns, då i en annan tid. Och önskar ibland att den finns, även nu.

Liksom vi fantiserade om telefoner där det faktiskt gick att se den man pratar med.
I de fantasierna ringde jag till skolans snyggaste tjej som i min överhettade tonårshjärna av någon anledning alltid var näck när hon svarade.
Nu är det inte fantasier längre, nu är bildtelefonen här, har jag förstått. Med datorns hjälp går det verkligen att komma hem till varandra även när man ringer rikssamtal.
Att pinglorna man vill pingla skulle vara utan kläder är dock fortfarande mest fantasi.

Det finns de genom åren som bara haft just mig för ögonen, det vet jag.
I allting de sett har de sett mig, när livet varit rosa och jag deras hjärtas adonis.
Sen har de fått nog och efter en tid inte velat se mig alls, men det är en annan historia. Andra historier.
Men bara tanken att ha mig för ögonen resten av livet, som bilden här intill…jag sa det till Lillpojken när jag ansåg att han överdoserat tv-tittandet och jag var sur som svinkål:
- Du får aldrig mer se på tv, du får bara se mig så här nära vart du än tittar i resten av ditt liv, vad säger du om det!

Fast tänk om någon annan hinner före, om någon annan uppfinner först!
Tänk om det är Owe Järlö. Att ha Owe Järlo för ögonen varje dag. I resten. Av livet. Hua.
Läs mer om