Tankarna finns på annat håll
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Anta att jag sitter här på julaftonens morgon och slår in de sista julklapparna. En 50-tums TV (EM i fotboll i sommar), en videokamera (barnbarnen börjar bli många), ett underställ (yngsta dottern pluggar i iskalla Leksand), joggingskor till mig själv (i brist på skidträning inför Vasaloppet)...
Samtidigt läser jag annonserna och räknar ut hur mycket jag skulle ha sparat om jag väntat med inköpen till mellandagsrean. 3 610 kronor!
En handlare i Visby berättar att i år har det sålts rekordmycket presentkort istället för traditionella julklappar.
- I synnerhet ungdomarna tycker det är toppen. De använder presentkorten på mellandagsrean och köper det de egentligen vill ha och får dessutom mycket mera för pengarna.
Men ingenting av det ovan uppräknade har jag köpt, så nu sitter jag här med 3 610 insparade kronor, som jag ännu inte vet vad jag ska använda till. Kanske köper jag en 20 tums TV med inbyggd digitalbox och DVD-spelare till hönshuset. I går kostade den 5 990 kronor. I mellandagarna 3 800! Så där sparar jag 2 190 kronor.
Men vad ska jag göra med dem pengarna? En Walkman-telefon - "lockande att röra vid, byggd för att imponera" - för 1 999 kronor? Kostade i julhandeln 2 699. En vinst på 700 kronor.
För dem pengarna...
Årets jul blir annorlunda.
Min förra hustru är inlagd på sjukhus och jag åker till Stockholm för att fira julafton med vår dotter. I all hast störtar vi ut på stan och handlar ihop ett traditionellt julbord med färdig skinka, några sillsorter, ansjovis, en liten flaska snaps, julmust och godis. Och en julgran. Dock glömmer vi tomtebloss.
Ett besök på sjukhuset på julafton och sen firar vi så gott det går, men någon riktigt traditionell julstämningen infinner sig naturligtvis inte. Tankarna finns på annat håll.
Juldagen ska jag flyga tillbaka till Gotland igen.
Vid taxistolpen i det nästan folktomma Vällingby centrum väntar en enda taxi. Chauffören är naturligtvis inte från Sverige, det är nästan inga taxichaufförer i Stockholm. Den här chauffören talar perfekt svenska, men med en "annorlunda" brytning. Han är inte från Irak, inte Iran, inte Libanon eller något av de andra traditionella "taxichaufförsländerna".
- Nej, jag är från Holland, säger han när jag frågar.
Han berättar att han och hans hustru, som är svenska, just kommit hem efter ett antal år i Mexiko. Hon är ambassadör och ska nu arbeta en tid på UD innan hon åker ut på nästa uppdrag någonstans i världen.
- Jag tycker det är tråkigt att gå hemma och inte ha något att göra, så jag tog det här taxijobbet, säger han.
Det här är en av hans första körningar. När jag säger att jag ska till Bromma flygplats tittar han generat på mig och säger:
-Hur kör man dit?
Jag dirigerar honom och en kvart senare är vi framme. Han tackar för hjälpen.
- Jag har flackat jorden runt med min hustru, men vi har aldrig varit på Gotland, säger han när vi skiljs.
Inne i avgångshallen är det nästan öde och när jag tittar på skylten för avgående flyg förstår jag varför.
Visby 12.00.
Visby 15.00.
Bryssel 19.55.
Visby och Bryssel på juldagen. Metropoler.
Mellandagarna. Jag besöker inte en enda rea och tjänar därför inte ihop några pengar att spendera. En dag står jag i Bungehallen i Fårösund och signerar böcker. Nyanlända nyårsfirare från fastlandet med fritidshus lite överallt, mest i Rute, är inne och handlar inför nyårsaftonens festligheter. Hummer, räkor och raketer ser jag i många kundvagnar. En äldre dam (min ålder) passerar ett flertal gånger förbi där jag står. När hon för minst nionde gången kommer med sin vagn stannar hon till och säger:
- Du kanske tror att jag löper? Jag svarar att det har jag inte tänkt på, men gör hon det?
- Nej, jag har bara glömt lappen hemma och irrar nu omkring och försöker få ögonen på sånt jag skulle handla.
På väg hem från Fårösund besöker jag min moster Elsa, som sedan en tid bor på äldreboendet Klostergården i Roma. Jag har aldrig varit här tidigare, bara läst om den dåliga miljön för både boende och personal. 15 miljoner kronor i böter hotar Arbetsmiljöverket Gotland kommun med om ingenting görs.
Själv ser jag ingenting av den "dåliga miljön". Tvärtom. Mycket hemmalikt med gamla möbler och hög mysfaktor och moster Elsa säger att hon trivs väldigt bra. Eller "förbannat bra" som hon egentligen säger, för min moster är känd för sitt ibland mycket mustiga språk.
Men det är nog inte den miljön Arbetsmiljöverket klagar på, utan på trånga, svårarbetade toaletter, duschar och andra utrymmen. 2009 ska "nya" Klostergården vara klar, lovar kommunen.
Moster hittar, efter en stunds irrande i korridoren, sitt rum och ber mig stiga in. Rummet är inte stort, men hemtrevligt.
- Mera plats behöver kärringen inte längre! säger hon.
Så här dagen före nyårsafton känns livet lättare igen.
Yngsta dottern ska fira nyår här, likaså äldsta dottern och en av sönerna. Jag ringer sjukhuset och får veta att min exfru i dag mår betydligt bättre och kanske snart slipper respiratorn.
Ute på gården bolmar det ur röken och fläsket och fårfiolerna blir kanske klara till nyårsafton.
Dessutom har regnet upphört, vinden ska avta och just nu tittar solen fram.
Det var länge sen.