Telefonsnubben var drygare än jag
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det låter högtidligt, men riktigt så spännande var det inte.
Vi lovade varandra att kasta pennor som inte funkar direkt istället för att lägga tillbaka dem så att man blir vansinnig igen nästa gång man står och gnuggar hål i pappret som en idiot för att få fart på bläcket.
Det, mina vänner, är ett konstruktivt nyårslöfte.
Åtminstone i min värld. För jag vet att jag aldrig kommer klara av såna där riktiga nyårslöften som att sluta snusa, aldrig äta godis eller börja med nån diet.
Jag har helt enkelt för dålig karaktär.
En gång skulle jag sluta äta godis. Det höll nån dag, ända tills mamma tog mig med på cirkus och där hade de en popcornmaskin och... resten är historia.
En annan gång skulle jag sluta snusa. Fem i nio samma kväll cyklade jag som en dåre till Lännakiosken för att hinna handla innan de stängde. Det här var på den tiden då bensinmackarna inte hade kvällsöppet, och jag har aldrig försökt igen.
Det närmaste diet jag har kommit är när en exflickvän gick med i Viktväktarna. På en månad hade jag gått ned fyra kilo, hon bara två. Det tyckte jag var roligt, men det var jag tämligen ensam om i det förhållandet.
Nu, mitt under brinnande semmelsäsong, är de där kilona tillbaka vill jag lova.
Varje år tänker jag att jag inte ska äta så många semlor. Men det är som knark. Jag behöver gå med i Anonyma Semmelfrossarna.
I en av mina favoritfilmer, "Den sista sommaren", har Kjell Bergqvists rollfigur det klassiska citatet "Man ska inte ha för höga förväntningar, då blir man bara besviken".
Ungefär så är det med nyårslöften och sånt för mig. Om säger att jag ska klara av nåt och sen inte fixar det på grund av lättja, brist på motivation eller bådadera så blir jag besviken. På mig själv.
Och det vill jag ju inte vara. Så nästa år ska jag inte tänka nånting alls om semlor, bara hetsäta helt utan ångest.
Semmelsäsong? Kan man skriva så? Det ser dumt ut, men det gör å andra sidan "semlasäsong" också. Och rättstavningsprogrammet gillar inget av alternativen.
För övrigt är de som sända från helvetet, de där konditorerna. Förr åt man semlor på fettisdagen, nu börjar säsongen efter nyår och slutar nån gång innan midsommar.
Ju mer jag lär mig desto mer förstår jag hur lite jag vet.
Förmodligen har någon stor tänkare redan sagt det där, men om inte så ska ni komma ihåg var ni läste det först.
Just nu har jag svårt att förstå hur det kunde bli så att regeringar över hela världen hålls gisslan av storföretag, banker och försäkringsbolag som kräver miljoner miljarder i stödpaket för att inte gå i konkurs.
Detta är alltså företag som i decennier täljt guld med smörkniv, och helt plötsligt ska skattebetalarna komma till undsättning.
Men det är inte så lite störande när man vet att det är samma skattebetalare som drivs från hus och hem av varsel och neddragningar.
Apropå ekonomi, för några år sen blev jag uppringd av en telefonförsäljare som erbjöd mig gratis rådgivning om min privatekonomi.
Dryg som jag är svarade jag att "jag har ingen privatekonomi, stick och brinn".
Men döm om min förvåning när telefonsnubben toppade min dryghet med att torrt konstatera att "då är det nog hög tid att du skaffar dig en".
Det var så roligt svarat att jag faktiskt gick dit. Så sedan dess pensionssparar jag.
Telefonsnubben 1 - Mats 0.
Kommande nyår ska jag lova att aldrig mer köpa tubsockor i tiopack.
Just nu håller jag på att beta mig igenom en packe av Intersports svarta tubsockor och det är fantamme de sämsta strumpor jag haft.
Jag måste ta av dem i badkaret varje kväll för att rensa bort det dryga halvkilo strumpludd som alstrats under dagen.
De här strumporna trotsar fysikens lagar, för om jag gjorde nya strumpor av luddet skulle det bli fler par än jag började med.
Detta är vad man brukar kalla för ett i-landsproblem.
Jag har skapat ett monster. Ett list-monster.
Sedan jag började med mina nonsenslistor har inte mindre än fyra krönikörer i GT haft listor i sina kåserier. Men bara så ni vet, det är mina listor som gäller. Alla andra är blott bleka kopior.
Jag nämnde en favoritfilm förut, så då är det på sin plats att lista fem lysande filmer.
1) Nyckeln till frihet.
2) Forrest Gump.
3) Blood in blood out.
4) Heat.
5) Måndag hela veckan.
Jag ljög lite för formens skull i första meningen i den här krönikan.
Jag och sambon hade gått och lagt oss för länge sen när klockan slog tolv på nyårsafton.
Det gjorde vi året dessförinnan också.
Sånt är livet som småbarnsförälder. Men nyårslöftet var sant.