Det är en slags kulmen som är nådd. För inte särskilt länge sedan var det närmast omöjligt att inte få tag i folk, men tecken tyder på att många faktiskt fått nog.
Jag som har som jobb att ringa upp människor märker det definitivt. Förr fanns direktnummer till var och varannan, nu kan det ibland gå dagar innan det går att få svar på inte sällan enkla frågor.
Det finns undantag, så klart, men det här är definitivt en tendens i tiden. Att vi inte orkar mer.
Och jag har en viss förståelse. Den teknik som ledde till en sensationell öppenhet blev med tiden ett gissel; att aldrig får vara i fred.
Jag tillhör dem som själv gärna stänger av och kopplar bort.
Jag har inte besökt Facebook på flera månader nu, mer än i verkliga undantagsfall kopplade till jobbet. Jag fick nog av all reklam som trycktes upp i näsan, nog av alla uppmaningar att gilla eller inte gilla, nog av gör si och gör så.
Får nog av reklamen på andra sajter också, den som kastar sig över en. Så jodå, jag ska också bli en eremit.
”Ingen idé att sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa, lika bra att dra iväg då kan jag tänka att hon har nog ringt me’ns jag var ute” sjöng Magnus Uggla i låten ”Nugen” från enastående ”Vittring”-plattan.
I say: Those were the days!
När jag fick mitt första fasta jobb på lokaltidningen i staden där jag växte upp skulle jag kunnat klara livet utan att någonsin gå utomhus.
Redaktionen låg i samma huskropp och gick att nå via källargången och i min trapp fanns personalingången till pizzeria Campino. Om jag försökt hade jag säkert fått köpa Bussola där istället för att gå tjugofem meter under bar himmel till dess publika entrédörr.
Jag tänker att det är ungefär så det blivit, det mesta sköts hemifrån, utan att jag behöver gå någonstans. Men så är det det där med att det så ofta inte går att få tag i någon enda jävel.
Du har också varit där, du har behövt och velat ha hjälp, men är hänvisats till en hemsida där du förväntas göra allt själv.
”49 personer tittar nu på samma hotell, tre rum finns kvar”, ”Du har två minuter på dig att genomföra ditt köp”. Och så undrar vi varför folk är så stressade. Men ärligt, alltså.
Det var bättre förr. Då behövde man inte bli irriterad när man inte fick tag i någon på telefon. En signal, ingen som svarade, gott så.
I dag vet man att denna enda signal registreras som ”missat samtal” i alla upptänkliga kanaler vilket mest skapar frustration och högt blodtryck.
Och kommer det en ny säsong av tv-programmet ”Griniga gamla gubbar” så ska jag söka in dit.