För varje år som går, går tiden allt fortare. Det har jag genom åren alltid fått höra från äldre personer. Och nu vet jag själv att det är så. Tiden går i en rasande fart. För några år sedan kändes en arbetsvecka som måndagar och fredagar. Nu är det bara fredagar.
Det känns därför helt overkligt att det här min krönika nummer 200 i GT på just den här sidan.
Min första krönika i GT skrev jag den 24 augusti 2007. Då skrev jag bland annat: "Överhuvudtaget står Gotland för en livskvalitet som jag nästan glömt bort att den fanns", i ett sammanhang där jag beskrev hur skönt det var att vara tillbaka efter 33 år i frivillig exil på fastlandet.
Efter mer än fyra och ett halvt år är Gotland numera vardag. Jag är en lycklig man som har förmånen att få bo här.
Jag förstår att äldre personer, som bor på fastlandet men som har sina rötter här, gärna vill återvända på ålderns höst. För det finns inget bättre ställe att bo på. I varje fall inte i det här landet.
200 krönikor betyder ungefär 120 000 ord eller 900 000 tecken. Det är en bok på minst 300 sidor.
Den här krönikan läggs ut på helagotland.se. Där blir det debatt ibland. Jag har med åren lärt mig vad som triggar igång webbtyckarna. Pigge gör det alltid.
Han är förövrigt en av få personer man inte behöver skriva efternamnet på, eftersom alla vet vem han är. Det är han, Carola och Zlatan.
Båttrafiken gör det definitivt. Jag är inte ensam om att bli irriterad när jag sitter i bilkö och får köra på sist när jag kommit nästan först till färjelägret. Det händer ofta i Nynäshamn. Aldrig i Visby. Och när jag väl kört ombord på båten förstår jag fortfarande inte hur det kan bli så att jag alltid hamnar i den rad som får köra av sist. Det har hänt mig två gånger på kort tid från Nynäshamn till Visby.
Om jag hade varit aningen konspiratoriskt lagd hade jag trott att de kan mitt bilnummer och att jag straffas på det här sättet för mina negativa skriverier om hur köerna hanteras. Men så är det förstås inte...
Landshövdingens fest ska man inte heller tycka om. Jag har varit bjuden sedan jag återvände. Det är väldigt
trevligt. Men det får man inte skriva. För då blir
webbdebattörerna sura.
Men argast av alla blir webbtyckarna när jag skriver om debatten på helagotland.se. Men i sanningens namn har det blivit bättre. Det går inte att kommentera alla artiklar längre. Det går inte att skapa egna trådar. Så det här problemet är mindre nu än vad det varit tidigare.
Många blir också irriterade för att jag vill ha namn under insändare även i papperstidningen. Vi har kommit väldigt långt på GT när det gäller det här. Jag vill bara komma dit att man inte skriver under sin insändare med pseudonym av ren slentrian.
Det gäller att förnya sig för att hålla spalten vid liv. Även om det blivit en del personligt i den här har jag på senare tid mer och mer gått över till att kommentera sådant som vi har skrivit och hur vi har tänkt vid vissa publiceringar. Den linjen kommer jag att försöka hålla nu ett tag.
Jag har på senare tid även återvänt till att bli krönikör på sporten. Varje torsdag skriver jag en golfkrönika. Så ofta som jag är publicerad just nu har jag inte varit på 15 år.
Trevlig helg!