Så gjorde jag till slut som så många andra gotlänningar. Blev hyresvärd. Under Almedalsveckan fick jag in till en del av elräkningen. Men jag vet inte om jag kan rekommendera det. Timpenningen är låg. Varför städar man grundligt när man INTE ska bo själv i sitt hem?
I ett hörn i kylen hittade jag en kaktusfrukt, från förra sommarens resa till Italien. Böcker har stått olästa i tio år i banankartonger, nu åkte de enkel resa upp på vinden. Det som ryms i sex banankartonger finns numera med en fingerknäppning på Google. Men att kasta böcker kan jag ändå inte med.
Plastkasse efter plastkasse fylldes med lump, plast och papper. Skuffen på bilen blev knökfull. Jag missade återvinningen med en minut, hur kan man stänga redan klockan 16?
Trött och sliten hade jag ingen lust att bära ut
skiten, återvinningen skulle öppna nästa dag redan klockan 07.00. Tyvärr tänkte jag inte på att jag och sambon just denna kväll skulle på Romateatern. Shakespeare måste ha skrattat i sin himmel åt den komedi som utspelade sig. Vi var tvungna att ta sopbilen till Roma. Fy farao vilken stank, med plastemballage från gravad lax och torskfilé i bilen.
I gradängen hamnade jag bredvid Gotlandshems chef och jag hoppas att han inte kände
stanken. Årets föreställning är helt makalös. Allan Svensson, Othello, Desdemona och alla de andra gör en trovärdig och helt fantastisk insats. Missa inte årets föreställning!
Men glöm för allt i världen inte kepsen hemma. I bänkraden precis framför mig satt en man med äggulsblank hjässa. Jag såg myggorna landa.
Fälla ut sina spröt, sticka djupt och pumpa honom på blod. Ska jag bli blodgivare måste det vara
under mer kontrollerade former. Ett tag tänkte jag ta programbladet och klippa till, i en högljudd del av pjäsen. Men jag tror killen framför mig hade dött av chock och myggan kommit undan med blotta förskräckelsen.
Medan resten av familjen for på ridläger och semester tillbringade jag tiden som hyresvärd med att sova på gatan och diverse andra platser. Serien "Radhe flyttar in" kan vara det roligaste jag gjort hittills i min karriär.
Gudrun Schyman var stressad och bodde hos en väninna, så jag avstod från att ens fråga. Annars öppnade alla sina hem och lät mig flytta in. Lars Stjernkvist, mannen med det enorma burret, som jag under flera år såg springa bakom Göran Persson, visade sig vara en hyvens prick. Båda gillar vi att snacka. Vi kunde legat vakna hela natten och pratat partiledare och likheter. Vi sliter båda två, oavsett om det är läsare eller väljare vi jobbar för.
I väntan på nästa Almedalsvecka, och nya inflyttningar, gäller det att ladda batterierna. Mina favoritsätt just nu:
* Ligga på stranden. Ta rast med lite vatten-
melon, och sedan fortsätta göra ingenting.
* Svänga in på en ny loppis på hemvägen. Pirrar ännu i magen varje gång en fyndlåda gås igenom.
* Mingla på 40-årskalas, släktkalas och grillfester.
* Röka flundror.
* Plocka smultron. Sex liter hittills, skogen är knökfull.