Att publicera eller inte publicera?
Det är en daglig fråga i vår verksamhet.
Ska vi namnge den konkursdrabbade affären eller restaurangen som myglar? Ska bilnumret på en bil som var med på en trafikolycka vara med på bild? Kan vi tala om var misshandeln utspelat sig om det är en liten ort på Gotland där alla vet vem alla är? Kan vi publicera en bild på barn från en förskola utan att vi har fått godkänt av föräldrarna? Det kan ju finnas någon med skyddad identitet som absolut inte får komma med på bild.
På senare tid har tonen i vissa insändare blivit hårdare. I stort sett dagligen resonerar vi om vi kan publicera eller inte.
Det verkar finnas en allmän tro att det är en demokratisk rättighet att få en insändare publicerad. Jag vet inte hur många sådana samtal och mejlkonversationer jag har haft genom åren om just detta. Men så är det naturligtvis inte.
Det gäller precis samma regler för en insändare som en redaktionell artikel. De pressetiska reglerna ska följas.
I onsdags publicerade vi en insändare mot invandring till Gotland. Insändaren var skriven av en person som stod med sitt namn. Utan namn hade den knappast blivit publicerad. Anonyma insändare, som bland annat i detta ämne, eller som riktar grov kritik mot en namngiven person kommer inte in i GT. Det finns några undantag, men de är inte många, och de publiceras i så fall efter noggrant övervägande. Det kan vara tuffa men relevanta frågor till politiker till exempel.
Jag brukar oftast bara svara på insändare som handlar om GT.
Men när det gällde insändaren i onsdags om invandring var jag i min roll som utgivare tvungen att förtydliga några siffror som fanns i texten och som var korrekta, men som lätt kunde ha missuppfattats om enbart insändaren utan min kommentar hade blivit publicerad. Just när det gäller siffror är det viktigt att det blir rätt. Annars kan missuppfattningar leda till felaktigheter som får orimliga proportioner.
Vi lägger ner en del tid på att kolla upp att personer verkligen är den de utger sig för. Det finns personer som skriver under insändare med falskt namn, lämnar falskt telefonnummer, falsk adress, men alltid en fungerande e-postadress, eftersom det är så lätt att öppna nya hela tiden även i falska namn. Det här börjar tyvärr hända lite för ofta.
Det är inte ofta man känner sig som en yngling i biosalongen nu för tiden. Men när min fru och jag såg "Järnladyn" med den alldeles fantastiska Meryl Streep i rollen som Margaret Thatcher var vi bland de yngsta i salongen. Men det är klart. Man måste ha hyfsat bra koll på 70- och 80-talet för att ha någon som helst relation till järnladyn. Bra var den under alla omständigheter. Den förra brittiska premiärministern är i dag 86 år och dement.
I veckan kom det orangea kuvertet. För tio år sedan hade jag inte gett det mycket uppmärksamhet. Nu gav jag min framtida pension en timme. Jag fick också en uppmaning när jag klickade in mig på minpension.se: "Du uppnår snart ordinarie pensionsålder. Vi rekommenderar dig att kontakta ditt/dina pensionsinstitut för en exakt beräkning av din kommande pension."
Pensionssnöret är sju år bort, men det är uppenbarligen dags att förbereda sig. Signalen kunde inte bli tydligare.
Trevlig helg!