Tre tusenskönor mot tandvärk
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Snödropparna vid stenvasten mot hamnen blommar och mina vasaloppsskidor står håglöst lutade mot huset. Ovallade och oanvända. Det är vinter, men det är vår.
Att tusenskönorna blommar i gräsmattan är dock inget märkligt, för de blommar året runt. Jag går in och läser om dem i en blombok. Förr var tusenskönan helgad åt vårens gudinna Freja och om man äter de tre första blommorna på våren slipper man tandvärk resten av året.
På 1700-talet blev blomman bannlyst och systematiskt utrotad i Tyskland eftersom den ansågs vara fosterfördrivande. Medicinsk verkan: Upphostningsbefrämjande, antiinflammatorisk, urin- och svettdrivande.
Och med tanke på eventuell framtida tandvärk tuggar jag i mig tre stycken.
Gör en minnesanteckning i almanackan:
Tisdag: Fastlagsbulle på Fiket.
Ibland, nej egentligen väldigt ofta, har jag svårt att fatta. Det gäller till exempel såna till synes vardagligt enkla saker som kilowatt, konto och utgående moms. För att inte tala om det mesta som handlar om min dator. Hur fildelar man och hur kopplar man utskrift? Och jag har aldrig klarat av att deklarera själv och jag kan inte läsa och förstå min banks årsredovisning när jag får hem den i brevlådan.
Men jag förstod i alla fall så mycket, när jag såg veckans "Uppdrag granskning" i TV, att jag inte tillhör den majoritet av svenska folket, som blivit grundligt lurad av bankerna när de placerat pengar i olika fonder. Jag lät staten ta hand om mina pensionspengar och de hamnade då i en AP-fond, den sjunde tror jag, och den har fungerat riktigt bra eftersom den inte drabbats av bankernas girighet.
Det som gör mig mest upprörd är att det är de båda "folkliga" bankerna Swedbank och Nordea, som är de största "bovarna" vad gäller uppskörtning av sina fondkunder. I den ena banken har jag mina vanliga konton och min hustru är kund i den andra. Jag har valt min bank just för "folklighetens" skull och min hustru för att hon en gång arbetat på "sin" bank.
Besviken och förbannad funderar jag nu på att byta.
Och när jag ändå så här offentligt exponerar min dåliga fattningsförmåga, måste jag få ställa en fråga om det här med Nord Stream och kommunen.
I höstas slöts ett avtal om att Nord Stream ska bekosta större delen av ombyggnaden av Apotekskajen i Slite, för att sen under tre år kunna använda hamnen när man lägger ut den omdebatterade gasledningen i Östersjön. I avtalet lär det stå, att även om det inte blir någon gasledning så ska Nord Stream bekosta ombyggnaden!
Är det Nord Stream som gör ett uselt avtal, eller är det kommunen som är utsatta för kvalificerat bondfångeri? Varför satsa en massa miljoner på en hamn som kanske inte kommer att användas?
Men förmodligen är det väl jag som, än en gång, inte fattar.
När man ska åka Vasaloppet kostar det 550 kronor att få skidorna vallade av en expert i Dalarna. I telefon frågar jag denne expert om han kan garantera att hans vallning tar mig fram till Mångsbodarna.
- Ja, det kan jag, såvida du inte bryter båda benen och får hjärtinfarkt!
Låter hoppfullt, tycker jag.
Först tror jag inte på min son när han berättar det. Sen tror jag heller inte på det när jag läser om det i Dagens Nyheter. Tänker att jag nog, igen, fattar fel. Så jag läser artikeln en gång till och inser då att exakt så här är det:
Kommunminister Mats Odell (kd) har satt igång en statlig utredning för att minska de långa bostadsköerna i storstäderna. Ett utmärkt initiativ kan tyckas. Men köerna ska minskas genom att under sju år höja hyrorna med 30-40 procent i attraktiva områden! En lägenhet som idag kostar 8.000 kronor i månaden skulle med en 40-procentig höjning då kosta 11.200 kronor. Målet är att minska kötiderna från cirka femton år till högst två år.
Tanken är att med stigande hyror ska merparten av de köande lämna kön, i takt med att de inser att de inte har råd att bo i de mest attraktiva områdena, skriver DN.
Jag blir så upprörd när jag läser det och går därför utomhus för att lugna ner mig. Men det ständiga blåsandet gör mig bara än mer irriterad och rastlös. Det enda positiva är att mitt blivande (snart) vindkraftverk hemma på tomten kommer att leverera massor med helt ren el. Inte så mycket att det räcker för vårt dagliga behov, men ändå ett mikroskopiskt bidrag för att minska koldioxidutsläppen.
När jag ändå är ute fixar jag till platsen där våra nya behållare för sorterade sopor ska stå. Först gräver jag bort lite jord, fyller hålet med grus och lägger ditt stenplattor. Det blir riktigt bra, även om vattenpasset påstår att hela projektet lutar betänkligt, men det kommer nog inte att märkas.
I värsta fall får jag väl lägga en sten under hjulen så att behållarna inte rullar iväg.
I väntan på något, riktigt på vad vet jag inte, cyklar jag upp till Fiket för att beblanda mig med ortens fotbollshuliganer, titta på fotboll i TV och samtidigt bevaka kupongen i pågående Tips-SM. I ortens interna tävling ligger jag före den här omgången på en delad nionde plats och i hela riket på 27111:e.
Men inga andra huliganer är där och lika bra är det, för jag lyckas bara få sju rätt. Hoppas ingen får reda på det!
De fifflande bankerna ger mig ingen ro. Jag vill demonstrera, jag vill visa min ilska, jag vill flytta mina slantar och mitt förtroende någon annanstans. Men var?
Madrassen?